Fridas värld bland tankar och ord. -

Cut loose, Footloose

NU SMÄLLER DET!
HEJDÅ!


Om musikalen

FOOTLOOSE vibrerar av energi, har imponerande dansnummer och medryckande sångnummer. Musikalen är späckad med 80-tals hits som Lets hear it for the boy, Holding out for a hero och vem kommer inte ihåg ledmotivet ... FOOTLOOSE gjorde nyligen stor succé på West End med utsålda hus.

Musikalen bygger på 80-talets filmsuccé med Kevin Bacon och Sarah Jessica Parker i huvudrollerna. Musikalen handlar om storstadskillen Ren som tillsammans med sin mamma flyttar till en liten småstad vars alla invånare är strängt hållna av den excentriska pastorn. Där träffar Ren prästens dotter Jennie och en kamp för ungdomens frigörelse börjar. Fantastiska sång och dansnummer och mycket humor utlovas.



I rollerna ser vi PETER JOHANSSON, ANNA SAHLIN, BROLLE & PETRA NIELSEN uppbackade av en 13 manna ensemble!

Regi & koreografi ROINE SÖDERLUNDH




Let's say bye bye

Imorgon klockan 15:05 lämnar jag & Sannis Söderhamn för huvudstaden.
Där väntar Footloose (ÄNTLIGEN) Shopping & High School Musical 3
- och en massa mys!
Vi är tillbaka på tisdag så sakna oss inte för mycket. Ska bli så jäkla underbart att åka!


Inte världens snyggaste bild,
men det är iaf jag och sanna den föreställer, firandes att jag fyllde 17 ;)

   
HAHA. Jag dör. Ibland är jag verkligen jätteful! Taggar inför Halloween genom att snygga till mig med en massa härliga peruker. Efter min röda hårfärg borde jag kanske satsa på limegrönt? Eller..?

 
Charlie lurades upp på taket för ett jobb jag & Pontus fick för SöderhamnsNytt.
Ett conversejobb & det var faktiskt riktigt roligt! Njut av resultatet på söndag när tidningen kommer!

 
Ny dagbok har jag köpt och hörrni, titta på bilden på bilen! HAHA. Den gjorde verkligen min dag. Hur smart är man när man sätter S:et upp och ner? Sverigemärket alltså ;) haha. Tyckte det var så jäklar roligt så jag höll på att kissa på mig!



Och dig din snygga fan saknar jag så jag håller på & dör.
Ibland är det inte roligt att vara bandyfru, när dom lurar iväg dig jämt på helgerna!
(fast i helgen rymmer ju också jag iväg men du har ju varit borta sen .. igår)
But I love you anyway :)

Peace people
Hörs på tisdag eller onsdag,
och då ska alla våra äventyr upp.
Kameran ska naturligtvis med!


Det skulle inte vara lätt 070224

24 februari 2007:
Detta beskriver exakt hur jag kände då, vid den tidpunkten i mitt liv. Om val, om att välja fel. Om att välja rätt. Speglar mycket, speglar exakta känslor under den tiden. Åh, det är en annorlunda text .. kanske ganska djup. Kanske för djup? Kände iallafall för att lägga upp den.

Det var rätt kallt, och vägen hade varit lång. Jag hade stannat någon gång på vägen, men endast för att hämta andan och besegra nästa känslofyllda hinder för att komma dit jag ville. Allt kändes rätt, och jag var fullt och fast bestämd att "klara det". Mitt hjärta var helt inställd på att kämpa. Och nog hade jag kämpat mig fram. För det kan bli rätt ensamt, när man kämpar för att få det man saknar. Because all the things you feel, can become your prison. Men jag fortsatte att gå, men en bra bit fram kom en vägkrök och efter den blev allt tyngre. Jag snubblade mig fram, rev och slet utan att ge mig. Men trots allt så föll jag. Då ångrade jag att jag inte berättat för någon om mina exakta känslor, då ångrade jag att jag valt att gå ensam. Men där satt jag, men blödande sår som fallet skrapat upp. Såren var inte ytliga, utan allt fanns inombords. Jag var ur stånd att resa mig upp men förstod inte hur jag kunde välja att sitta och tycka synd om mig själv. Min blick drogs mot fortsättningen av vägen och jag kände ett hugg i magen när jag såg alla nedfallna träd och snåriga buskage som döljde det som fanns bakom. Vägen blev alltså inte lättare. Men det hade jag inte väntat mig heller, men inte heller valde jag att fortsätta, utan istället reste jag mig upp och vandrade rätt in på en gullig liten stig som gick rätt in i skogens djup. Den var lätt att gå på och mina såriga fötter älskade dess mjuka, jordiga yta. Hur långt kunde jag gå innan någon eller någonting hindrade mig? Det var spännande till en början, men jag som var van att kämpa för saker, kände en liten besvikelse & en liten tvekan över om stigen var så rolig att gå på ändå. Utan hinder eller djupare känslor. Jag stannde och vände mig om, visste att om jag skulle gå tillbaka, så skulle jag göra det nu. Inte senare, nu. Då kände jag att det var fel att avsluta något jag redan börjat, när allt ändå gick så bra och så lätt. Jag tänkte att det skulle nog finnas mer tid att fundera över att vända tillbaka, jag kunde ju gå en bit till och titta vad som skulle hända. Men vad jag inte visste var att stigens "slutstation" låg mycket närmare än jag trott. Jag hade ökat mina steg, för att tidigare kunna välja att vända tillbaka om det skulle behövas, men då kom jag även fortare fram till stigens slut och det som väntade där. Då var det försent att vända tillbaka. Där väntade det jag saknat, men känslan var ändå inte densamma. Det var underbart, helt underbart, men jag kände ändå, att det kanske inte var riktigt rätt. Inte till hundra procent, som jag känt på den svåra vägen som fått mig att känna så mycket. Så mycket djupare än som jag kände här, på stigen. Jag vände mig åter igen om, och kände den djupaste saknad och en huggande ånger. Hade jag valt fel? Jag hade haft aldeles för bråttom, och bortsett från vad som kanske verkligen betydde någonting. Ändå kände jag att jag inte ville lämna det jag fått, för jag hade ju trots allt en hel del känslor upp i varv. Men mer än hälften av mig ville tillbaka till den svåra vägen. Det var där jag hörde hemma. Det skulle inte vara lätt.

inte mitt fel, eller hur?

Sämst i Sverige på att plugga.. och det är defenitivt:
- datorns fel
- Tv:ns fel
helt enkelt elektronikens fel.
För hade det inte funnits el hade det inte funnits tv, ingen data, ingen musik och då hade jag kunnat sitta med mitt lilla stearinljus vid ett bord och lärt mig allt om den svenska & europeiska medeltiden.
Men nu kan jag inte det. Dumma intressanta saker. (dator, tv, musik)
Hade ingenting varit intressant hade något så ointressant som medeltiden kanske blivit intressant och då mina vänner, hade min pluggning gått finemang.

Så det är inte mitt fel att pluggningen går straight to hell.
Det finns många anledningar till varför det är andras/andra sakers fel.

Peace


She hates attention

Dagens citat:
(När ett helt bord med killar vänder sig om/reser sig upp och tittar på Isabelle när hon går förbi i matsalen)
Isabelle förbannad:
- Jag ska inte ens existera för dem, de svinen! Jävla killar. Jag hatar killar!

Peace people

Snart går bussen som ska ta mig hemåt & det känns underbart.
Mår så jäkla dåligt i skolan nu för tiden. Magen & huvudet värker och humöret är i botten så mina kära klasskamrater måste stå ut med mina sura miner och mitt gnäll. Men det ska bli bättre! :) Tjänade iallafall lättförtjänta pengar på ett conversejobb & det är ett plus. Mer jobb blir det imorgon.

När jag kommer hem ska jag:
- Fixa nya avsnittet av älskade One Tree Hill
- Plugga, plugga, plugga
- Skriva frågor till jobb
- Ut & gå och försöka få ryggen bra
- Planera bokredovisning

Peace!

Nyhetssändning "MediaNytt"

Idag har vi en nyhetssändning inne i studion med hela kära klassen.
Vi har gjort nyhetsinslag och nu var det dags för studioarbetet & såhär såg det ut! Jag var kostym-man men tog även på mig uppgiften att fotografera vårat utmärkta arbete.

   
Jens är vår                                          Jens taggad inför action
nyhetsuppläsare



Busungar som vi är så var det någon av oss som hängde en julkula i vår lärare Eriks hår. Kommer inte ihåg vem det var nu, men jag kan ju chansa på någon av krulltottarna eller Porre.

Nej hörrni, nu ska jag gå in till studion och kika hur det går för dom!
Peace!


God is my friend, and Jesus is my lover

Hu jeda mig, som Lina i Emil i Lönneberga skulle säga.
Kristendomsprov, svenskaprov, redovisning av bokomslag, reportageinlämning & kanske ett matteprov. Det är typiskt oss på media att inte ha speciellt många läxor eller prov, men det råkar då också vara jäkligt typiskt att alla våra lärare får panik och klämmer in allting veckan innan ett lov. Men det underbara är ju att sen är det lov och då väntar fyra dagar i Stockholm med min bästa Sanna och där väntar inte bara shopping, utan även Footloose (YEY :D) och High School Musical 3. Underbart säger jag, vad säger ni?

Och nu mina vänner, är min inspiration på topp. Kom på det ena & det andra till min barnbok jag ska skriva i trean och det känns ganska bra. Under året har mina ideér ändrats & ändrats för att återigen ändras. Den kommer säkert att ändras igen med, men men. Tänkte bara berätta att jag iallafall har en idé! :) 

Men nu, nu väntar plugg, plugg, plugg. 
Jesus ropar på mig, han berättar att nu är min tid inne.
Nu är min tid inne att ändra på det dåliga engagemanget under nians SO-lektioner,
ja nu är det dags att visa vad jag verkligen kan.
Nu är det dags att visa mitt sanna hjärta. 
Mitt religionshjärta! 
God in heaven, here I come.
Och jag ska luska ut alla dina hemligheter,
och fan ta dig ..
om du inte hjälper mig få ett MVG. 
Gud, jag vet att du älskar mig.

haha. Rolig jag är ibland ;) 
(tycker jag iaf) 

Här kommer min lista på den här kvällens topp fem:
Tema: "Plugg"-Låtar


1. Mötley Crüe - Girls, Girls, Girls
- den får mig igång som "only God knows what".
2. Kelly Clarkson - Be Still
- Mycket för att det är den enda Kelly-låt jag inte riktigt kan hela texten på och även fast jag vet att mit huvud kommer att vara tokfullt av Jesus så plockar mitt huvud ändå upp låttexten, det är min specialite.
3. Bruce Springsteen - The River
- jag smälter
4. Ebba Grön - Häng Gud
- hehe, bara för att jävlas med Gud & min religionsbok. "Gud gillar inte fattiga, och Gud gillar inte svarta, och inte fan gillar han dig. Han har glömt dig för länge sen. Häng Gud!" 
5. Lars Winnerbäck - För dig
- Just ikväll gör den här mig glad

Peace! 




För att Sanna hatar blogginlägg utan bilder 
och för att jag älskar snygga omslag.

 

Ingen ensamhet i dansens svängom


Mitt rep & min grafiska design på Jonas & Jive-grejen är klar nu.
Hoppas Helena (läraren) blir nöjd.
Är inte så jäkla bra på den grafiska-biten..


Är jag död nu?

Jag tänkte lägga upp en novell som jag gjorde under första året här på media, så att ni som vill har lite att läsa! :)

Är jag död nu?

Frida Söderlund mp1


Kvällssolen sänkte sig sakta bakom skogen, det glittrade en sista gång i sjön, myggen började komma. Det kändes inte likadant längre. Kunde jag känna om myggen bet mig och sög mitt blod? Hade jag något blod nu? Vinden blåste rätt igenom mina tunna kläder. Ja, den kunde jag känna iallafall. Jag tittade ner på mig själv där jag satt på bergskanten. Inget blod på kläderna längre, det kändes bra. Var jag verkligen död nu? Ja, dom sa det. Alla på sjukhuset. Dom såg inte mig när jag gick ut ur rummet. Jag tyckte inte om att se mig själv på operationsbordet. Det kändes fel.  Så jag gick hit för att samla tankarna. Eller gick, jag hann bara tänka tanken så var jag här. Det var i alla fall rätt coolt. Dom sa alltid att man skulle hamna framför Gud när man dog. Och bekänna sina synder eller något, och komma in i himlen. Jag har inte bekänt något framför någon Gud. Inte har han tagit emot mig med öppna armar heller, som andra säger att han gör. Jag tror inte ens han finns. Varken här på jorden eller i himlen. Jag är helt ensam nu. Många säger att i dödsögonblicket flimrar hela livet förbi framför ögonen. Allt man ångrat, allt man älskat. Och ja, det var ju faktiskt sant. Jag kände fortfarande samma smärta, det liksom högg till inuti mig. Som det kan göra när man får ett dåligt besked. Precis som det gjorde när mormor dog. Kommer jag få träffa henne nu? Det var inte bara dom som förlorat mig, jag hade förlorat dom med. Dom var inte ensamma i sin saknad, men det var jag. Det gjorde ont, på ett mänskligt vis. För jag var väl inte mänsklig nu längre? Är man död så är man väl bara, död. Jag ruskade på huvudet och tömde det på tankar. "Hem, hem till mitt rum" tänkte jag och det blåste upp runt omkring mig.


Jag drog ett djupt andetag och lät doften av den nyaste Hillary Duff parfymen fylla mina luktsinnen. Behövde jag använda parfym nu? Jag gick fram till spegeln som hängde på väggen i mitt rum och tittade i den. Ja, jag kunde fortfarande se mig själv. Var jag bara halvdöd? Nä, det kunde jag inte vara. Jag snurrade runt och tittade på allting. Sängen, skrivbordet, datorn, hyllorna. Fullt med grejor överallt. I den öppna byrålådan låg alla anteckningsblock. Allting som jag hade skrivit. Det var min stora dröm, eller det hade i alla fall varit min stora dröm. Att få ge ut alla noveller och romaner i bokform. Undrar vad dom skulle göra med allting nu? Slänga det? Paniken grep mig och jag sprang runt i mitt rum och visste inte vad jag skulle göra. Dom fick inte slänga det! Alla skrifter, det var ju jag. Jag hade lagt ner hela min själ i det där. Febrilt försökte jag komma på ett sätt att berätta hur viktiga dom var för mig. Mitt försök att skriva en lapp rann ut i sanden då mina fingrar bara gick rätt igenom pennan. Min hand kunde inte längre greppa en penna. Jag snurrade runt, fortare och fortare tills jag damp ner på golvet.

- Hjälp, viskade jag för mig själv med gråten i halsen och blundade hårt.

Plötsligt var jag inte ensam längre.


Jag satt kvar på golvet med ögonen stängda ett tag. Vågade jag öppna dom? Jag var egentligen fånig som satt där och blundade. Vad var det värsta som skulle kunna hända? Jag var ju redan död liksom.

- Hej Veronica, sa en röst som jag mycket väl kände igen.

- Mormor! skrek jag och flög upp.

Hon hade inte förändras någonting sen den dag hon dog och hon log stort där hon stod mitt i rummet.

-  Är jag död nu, frågade jag försiktigt.

- Ja vännen, svarade mormor. Det är du.

- Ja, jag tyckte väl det.

- Tycker du att det är hemskt? frågade mormor och gav mig en kram.

- Nä, inte än i alla fall. Blir det värre?

-  Värre? Är du tokig? Det är så fint dit vi ska. Varmt, skönt och helt underbart.

Jag log bara.

-  Vi går ner, sa mormor. Din familj har kommit hem.

Nervositeten grep mig och jag höll hårt i mormors hand när vi gick ner för trappan. I vardagsrummet satt min mamma, pappa och lillasyster och grät. Alla höll om varandra och under soffbordet låg min hund. Han stirrade rätt på mig och viftade på svansen.

- Kan han se mig? frågade jag mormor. 

-  Nej, men han känner att du är här. Djur är mycket mottagliga för oss.

Jag gick fram till min familj och rörde var och en på axeln och viskade i deras öra:

- Jag kommer alltid att finnas vid er sida.

Sen tog jag mormor i handen och följde henne mot ljuset. Det var min uppgift nu att skydda min familj. Jag skulle vaka över dom för alltid.


It's enough

http://www.veckorevyn.com/skrivpa/

Nu får det verkligen vara nog.
Hjälp till att stoppa våldtäkterna & hjälp till att ändra synen på dem.

beautiful moon rising

Det sticker i kinderna - och det är så jäkla skönt.
Jag älskar den här kyliga, friska luften.
Blev tvungen att vandra ner till pizzerian för att köpa en påse godis.
Sitter och skriver dansbandstexten & religionsböckerna ligger också och väntar. Kristendomen och Jesus ska vara min bästa, bästa vän de närmaste dagarna eftersom religionsprovet ligger och lurar på onsdag. Så energi behövs!
Godis = energi.

Det har ju varit en stor måne som glänst på himlen de senaste kvällarna
- and I LOVE IT.
Timmy & jag var påväg hem till mig och efter raksträckan genom Stugsund brassade han på lite och månen fanns där rakt framför oss. Så stor, och gul, och alldeles magisk. Jag lutade mig fram i passagerarsätet och satte ögonen och nästippen så nära rutan jag kunde och tittade på månen. Det kändes som att jag flög fram mot månen men att jag liksom aldrig kom dit. Och då plötsligt kände jag; längtan.
Inte det att jag har någon längtan ut i rymden. Utan bara det att jag också skulle vilja vara någonting mystiskt som folk förundrades över.
I don't wanna be a open book.
Fast det tror jag inte att jag är heller.
Oh no.

Sen mina kära vänner, har jag STORA planer för min blogg.
Oh yes.
Väntar bara på min kamera sen kommer den här designen bli så jävla mycket jag.

Peace people.

" - Men så säger inte en gentleman, envisades pappa. Och nog vill du väl vara en gentleman Lillebror?
- Nä, jag vill hellre vara en sån som du pappa, svarade Lillebror "

Lillebror och Karlsson på Taket


Sötnosen



Min gofis! Söt han är va?
Syrran & hennes polers klädde på honom en dag här för längesen.

Grymt

Gårdagskvällen var grym, tack till alla som gjorde den kanon.
Dock började min morgon redan klockan åtta & då var verkligen inte allting på topp. Men det är det väl värt! (Fast .. så tänkte jag inte imorse. Men det är en tanke som dyker upp såhär när man börjat må bra igen.)
Och Jens, jag tycker synd om dig som behövde intervjua mig i det tillstånd jag var. Men tur att du ringde när du ringde, för en timme senare & det hade varit heeelt kört. haha. Hoppas du fick ut någonting bra ur mig :)))
Min älskade röda kamera is back in buisness efter sin sovstund, men vet ni vad?
Jag glömde den hemma.
Men mobilen är ju med som vanligt! Synd att kameran är sämst och att jag hela tiden tappade bort den och la den på "säkra ställen" som jag ständigt glömde bort.
But hey, kvällen var kanon!


" I say no-oh-oh
If you wanna take it slow-oh-oh
Catch up well now let's go-oh-oh
Together we run the show-oh-oh
"
 
 
Outfit                                                         Jag & Värdinnan för kvällen
                                                                    (som somnade vid sisådär 12)


Dansbandskvällen



Brittis berättade att jag fanns med på Jonas & Jives hemsida från dansbandskvällen. Och jajemen, det var jag.
Jag undrar lite vad jag gör ..

wrong, wrong, wrong

Jag längtar långt, långt, långt bort.
Väldigt långt bort vill jag.
Blir några Stockholmsresor framöver och en chans att prova mina egna vingar tillsammans med en chans att prova på arbetslivet. Kanske kommer underfun med hur jag vill ha det då, inom arbetslivet när jag blir vuxen alltså.
Vet ni vad jag känner, hur jag känner och alltid känner nu för tiden?
F.E.L.
Inget blir rätt, men vet ni vad som är bra med det?
Nu kan det bara bli bättre.


Roligt, Kul, Funny. What ever.

Vad är roligt egentligen?
Sanna tycker att jag skriver oroliga inlägg, iallafall det senaste. (inte oroliga som i oroande, utan icke-roliga. Get it?)
Så det här är saker jag tycker är roliga:
 
- MEN FINE.
Det var roligt, mkt roligt och det var på skoj. Dock sant ;p

- Jag tycker också att det är roligt att min kompis Sanna är väldigt klumpig med sina fötter. Jag kommer aldrig glömma den gången hon hängde upp och ner på det mest knasiga vis i min studsmatta (r.i.p för den, såld som den är) och totalstukade foten så sjukhuset blev nästa hållplats. Naturligtvis var hon tillbaka hos mig samma dag, dock sittande på gräset denna gången. Jag har däremot ett svagt minne av att hon var uppe på studsmattan redan dagen efter? Visst var du det Sanna? Iallafall, det mina damer och herrar, det kallar jag mod. Det kallar jag trots. Men mamma Lena Rosenqvist fick naturligtvis inget veta, då hade studsmatte-tiden bara blivit ett minne blott.

Nä, vet ni. Jag kommer inte på något mer just nu. Sanna, det här inlägget får fan duga.
Jag kanske laddar upp mer roligheter eller saker jag tycker är roliga någon annan gång.
Peace så länge,



Bullen & Jag, för ett litet tag sedan. :)

Jonas & Jive, tillägnat Sannis

Sitter & försöker skriva en text om dansband, med ett litet tema "ensamhet".
Det ni, nu undrar ni hur det hänger ihop och jag kan säga er, att det hänger ihop väldigt, väldigt bra. Haha, mycket kommatecken i den där meningen förresten. Har en liten förkärlek till att skriva många sådana i alla sorters texter jag skriver.
Här får ni mina jättebra bilder från dansbanskvälllen, not.
Det blir så när jag fick låta kameran vila varannan låt eftersom batteriet helt plötsligt var på noll komma nollnoll. Efter kamerans lilla vila kunde jag knäppa två kort innan kameran återigen kallade efter en sovstund.
Det blev inte så jäkla bra, som sagt.

    
Britt-Marie (min blonda, galna men dock tokmysiga granne) är ju tillsammans med en i bandet så deras fikarum var måttligt snyggt med hjärt-tema.

very nice, big surprise

Underbart att vara journalist på vissa ställen! :D
hehe, mackorna var underbara och tillochmed bokade för bara mig & Pontus!
En Loka på det där & det satt så underbart bra i magen efter en dansbandskväll på folkan.
Ett kändisrep rikare är jag nu med ;) Marie Picasso, Stefan Sundström, Neverstore och nu Jive. Samlar! haha.
Vem väntar här näst?




happy

http://www.youtube.com/watch?v=adYbFQFXG0U&feature=related
Underbart, jag blir så lycklig av den här videon att jag bölade som ett litet barn när jag såg den!

Jag är förresten väldigt glad att Djurskyddet Hoppet i Söderhamn finns,
känns bra att veta att många hemlösa djur får det bra tillslut :)


Pontus lekte med hemlösa dobbermanhunden Jamie när vi besökte Djurkyddet Hoppet :)
Den gobiten skulle jag kunna ta med mig hem! Hunden alltså ;)

Peace


help me out please


Jag behöver hjälp. Ska köpa dom här skorna men jag vet inte vilken färg.
Vilken tycker du?


Peace

"working nine to five, what a way to make a living"

Kom nyss hem efter en härlig morgonträning på is.
Gud, jag älskar verkligen det här, älskar, älskar älskar!
(& idag kommer Timmy hem, som jag längtar och har längtat)
Iallafall, har grymt ont i ryggen nu efter träningen, men det är det värt.
Jag kommer aldrig att kunna lämna den här delen av mit liv bakom mig.
Jag älskar att komma in i omklädningsrummet & fortfarande undra vad de gula mönstren på golvet egentligen ska föreställa, jag älskar att gå genom korridoren och känna gummilukten i näsan och höra skridskoskydden slå mot golvet för varje steg och jag älskar känslan när jag sätter skenorna på isen och att få känna befrielsen. Jag älskar att känna kylan strömma genom lugorna, känna hur solen sticker i ögonen och låta kamplusten rusa genom blodet.
Det är livet hörreni.
Det är livet.

Förresten, igår var jag och pontus och jobbade. Vi besökte Djurskyddet Hoppet och jag måste få säga att jag verkligen gillar det stället. Många söta djur hade de med, över 60 katter & en supersöt dobberman på 2 år som heter Jamie. Min favorit, verkligen. Gå in på www.123minsida.se/Djurskyddet-Hoppet/16765567 och kika :) Passa gärna på att adoptera en kisse med :) Om cirka 3 timmar väntar träff med dansbandet Jive! Och jag ska både fota och skriva (HJÄLP) Ska även göra en skoluppgift samtidigt som jag jobbar för SN. Men det blir nog bra .. tror jag. Och vet ni? I november blir jag själv ägare av en Nikon D80!!! :D YEY!

Pussar & kramar, nu ska jag skriva frågor! Och inspireras av Dolly Partons; Working nine to five. Känns som att jag jobbar mycket nu. Har tre jobb som ska in i veckan: Skate, Hoppet & Jive + att jag ska intervjua Jens. Men jag klarar det ;)

The busride of my life

Såhär skrev jag i min dagbok 18 september 08;

"Det händer mycket nu. Det är som att livet är en buss som plötsligt satt gasen i botten och bara rusat förbi en massa hållplaser. Och mitt hjärta dunkar på stoppknappen och skriker att det inte hinner med. Livet rullar på i en rasande fart och jag hinner inte med. Det är precis som att livet själv vill bort från allt elände, precis som att livet inte längre vill vara en del utav allt. Livet vill inte längre vara ansvarigt."

Och nu känner jag exakt lika igen.

autumn

  
Foto: Elin                           Foto: Jag                           Foto: Elin


Foto: Jag

Ska ge mormor & morfar foton i julklapp så jag och syster begav oss ut med en hemlånad Nikon D70.
Nja, första kvällen blev det så mörkt och fotona blev väl sådär. Då jag knäppte dessa två på elin, tyckte däremot att dom blev bra :) Sen idag när vi fotade blev det väl sådär. De bilderna som är på mig. Orkar inte lägga ut alla, så jag ger bara ett litet smakprov.

    Peace


:)



SÅ JÄKLA SNYGG BILD!
Right?

Gratis pengar

http://pengargratis.se/?r=3809

Du har inte missat hur du får gratis pengar väl?
Bli medlem & börja samla.
Kanonbra! :)


I've changed .. my hair

        

People change,
I've changed ..
.. my haircolor!
Först var jag typ brun, ljusbrun.
Sen blev jag nästan blond, ljus iallafall.
Sen blev jag orange-röd-aktig.
Och nu, nu är jag tokröd.
Tummen upp (y)

.. är fortfarande varann

Vi har iallafall en del av det gamla kvar,
vi har iallafall en del av det som var.
Tiden då det bara var tillsammans som gällde,
jag tror inte den längre finns kvar.
Jag tror inte att det är mycket som finns där,
som funnits förr.
Det jag vet är att vi träffats av mycket nytt,
och att mer komma skall.
Men det vi har,
det är fortfarande varann.
Vi delar på ett ord,
vi delar på något speciellt.
Vi har våra toppar, vi har våra dalar.
Men för varje gång, för varje dag växer vi,
Och det vi har,
är fortfarande varann.



What's up?

Ohja, nu har det hänt mycket, både intressanta & mindre intressanta saker.
Jag har fyllt 17 år och blivit ägare av en massa pengar, en kastrull, ugnsformar och lite dittan och dattan tills flytten hemifrån. Ganska skoj att få sånna grejer måste jag säga! Men det är trots allt .. hm, 2 år innan den kommer, dock så flyttar jag med Timmy redan nästa år om vårat förhållande överlever ännu en vinter. Men det är klart den gör!
Första bandyträningen på is har också inträffat och fy, så underbart det var.
Jag skulle kunna leva på isen. Oja, föralltid.
Idag tror jag att det blir en Frida-dag.
Skriva lite dagbok, läsa lite gamla böcker & städa, städa, städa.
Kanske skriva lite frågor inför jobben i helgen. KANSKE.
Känns dock inte som en sådan dag idag.
Nu väntar letande efter OTH avsnitt 6, säsong 6!
PirateBay verkar inte så sugen på att ladda upp det helt plötsligt.


What if God was one of us

  
Idag bjuder jag på, få se ... 14 av mina "gudar" som jag ritat på religionslektionerna.
Vem är Gud, och hur ser han ut egentligen?
Här har ni fjorton av mina förslag!


Nikon, HöstNytt & praktik



Som det suger i mig av ha-begär. Jag vill ha, vill ha, vill ha en Nikon D60. (och ett par pumps från hm i färgen orange) Men naturligtvis vill jag ha kameran mest. I'm in love, totaly. Hittade den äntligen för mindre än 6000 kronor, jag hittade den för cirka 4100-4500 och det mina vänner är fantastiskt. Helt fucking fantastiskt. Så nu hoppas jag att min samling i krukan & mina fina gåvor jag förmodligen kommer få på min födelsedag nu på söndag kommer att stilla mitt ha-begär. Förhoppningsvis kommer jag att ha pengar nog.. åh, jag vill verkligen ha den. Har velat fram och tillbaka .. först tänkte jag på en D40 men där sa min kompis fotografen Pontus ett strängt nej. Den var tydligen alldeles för gammal, och eftersom D60 är en av de nyaste så blir det den då (hoppas jag!) Åh, ge mig.

Har annars suttit och letat praktik som en galning. Sökt på det ena och det andra stället. Pontus väntar på svar om han har lyckats fjäska in mig på Aftonbladet eller inte. Börjar bli less på att få nej nu. Gaah. Förresten, såg PDF-filerna på moderepet idag och det var så jävla snyggt! Lägger kanske inte en liten tjuvkik här nere .. eller nja. Ni får vänta. Kom ihåg. SÖDERHAMNSNYTTS HÖSTSPECIAL i helgen, kika! Underbart bra blev det.

Peace!

love, and a heart of stone



Timmy gav mig en sten, den ni ser på bilden.
Han gav den till mig eftersom den ser ut som ett hjärta. :)
Och jag tycker om den väldigt mycket.
Och jag älskar honom mer än allt.
Imorgon är det 1 år och 4 månader tillsammans.
<3

RSS 2.0