Fridas värld bland tankar och ord. -

sjung du & jag bedömmer



Hela Sverige är ju inne i samma gamla höstextas som vanligt igen.
En extas innehållande skönsjungande och mindre duktiga sångare, och nu är tack och lov bara de bästa kvar.
och just nu på teven är du ju grabbsen som sjunger och mina stora favoriter är Johan & Bob Dylan-killen.
Han där på vänsterflajen med den gröna RS-tungan är ju rätt så söt, men inte fan var han bra idag. Synd.
Iallafall, hon ... ni vet. Seledah. Nej, vad heter hon?
Som sjöng "I will survive" igår, hon gillar jag på tjejsidan. Anna var ju min favorit, men njää, utbytt.

pictures

   
Jag vet att jag är riktigt dålig på att ladda upp bilder,
men det mina vänner är det slut på nu! :)
Ska vara en riktigt duktig ladda-upp-kort-människa hädanefter :)
Fotona är från Stinas födelsedagsgalej i helgen!

In Love We Trust

Vi var på utsällningen om hatbrott mot homosexuella och fick skriva egna reflektioner kring den.
Här kommer mina.

In Hate We Trust                                                                       Frida Söderlund MP2


Utställningen "In Hate We Trust" är det ärligaste jag har sett, någonsin. Här handlade det inte bara om fotografisk kreativitet, om att knäppa foton endast för att det är roligt. Här handlade det om ett budskap som är så fruktansvärt viktigt och det handlade om att få se vad som är rätt och vad som är fel. Det de homosexuella människor valt är att älska, att vara kär. De valde kärleken. De valde kärleken, precis som vi, för att det förmodligen är det viktigaste en människa någonsin kommer att få uppleva. Och det straffas det för. Det är aldrig ett brott, det är aldrig fel att välja kärleken. Det är aldrig fel att verkligen veta vem man är. Det är aldrig fel att älska. Det måste vi lära oss. Det handlar om respekt, det handlar om acceptans. "Bemöt andra som du själv vill bli bemött". Vad vill vi egentligen?


Vad får en människa att gå så långt att de straffar andra för att de valt en annan väg? Vad får dem att vilja blåsa ut andra människors hopp om ett kärleksfullt, respekterat liv? Det fanns en bild på utställningen som jag fastnade för. Som hade all symbolik, som var så tydlig, men som ändå lät hjärnan och känslorna arbeta för högvarv. På bilden sitter det människor i en kyrka. På den högra sidan sitter homosexuella människor, på den vänstra sitter heterosexuella människor. De heterosexuella människorna sträcker armarna i luften, precis som Hitlers medarbetare gjorde under nazisternas "guldår" på 1940-talet. På bänkarnas kanter står levande ljus. På de homosexuellas sida är ljusen tända, men på de heterosexuellas sida är alla släcka utom ett som en man precis är på väg att blåsa ut. Det är en sorts vacker, men dock så hemsk, sanning och symbolik. De heterosexuella blåser ut hoppet för de homosexuella men de har ändå sina ljus tända. Det har hoppet tänt. Jag tänker också på att det heter "levande ljus". De homosexuella vill hålla sig levande men de heterosexuella blåser ut deras ljus.

Död.


Det känns motbjudande att alla bilder är baserade på verkliga händelser. Att folk tycker det är fel att älska någon, att dela kärlek med någon men att de tycker att det är rätt att misshandla, våldta och kränka. Det är så viktigt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Med sunt förnuft skulle alla välja kärlek framför hat. Men varför väljer så många motsatsen? Vad är det som gör att de hatar så mycket att till och med de kristna anser homosexualitet vara en synd, men att våldtäkt och misshandel inte är det? De som ska vara så proper och så jäkla syndfria annars. Jag har försökt hålla mig undan den här meningen för den är så använd så att jag nästan inte tar den på allvar längre. Den har blivit som ett ledord för vår planet. Men här kommer den; Vart är världen på väg?

Jag har undrat alldeles för mycket och efter den här utställningen blev tankarna bara fler.


Det är viktigt att vi tar till oss och inte blundar. Vi är alla olika. Jag tycker om fotboll, någon annan gör det inte. Men jag är inte värd att misshandlas för det. Några tycker om rosa, jag hatar rosa. Men jag misshandlar dem inte för det. Jag väljer att älska det motsatta, någon annan väljer att älska det som är lika. Det är vackert att folk är olika, det är bra att vi kan gå olika vägar. Det finns rätt och det finns fel. Men det finns inte rätt och det finns inte fel i egna individuella val och unika känslor. Det finns inget fel i att älska.


Vi måste lära oss att visa respekt, ödmjukhet och kärlek. Vi måste lära oss att vi inte kan ändra människor, vi måste lära oss att det finns folk som är olika. Låt Elisbabeth Ohlson Wallin visa er vad som är viktigt. Låt Elisbeth Ohlson Wallin visa er hur kärleken straffas och låt henne ge er förståelse i vad som verkligen är viktigt. Kärlek.


In Love We Trust


I'm a fucking loser

Snart ska jag & Pontus iväg och göra ett reportage om skate.
Sitter i skolan så länge och förbereder med frågor och kamerasnack.
Vann ju inte Bdb-tävlingen, men jag är faktiskt mindre bitter än jag trodde att jag skulle vara :)
Nu väntas en biobiljett, bdb-tshirt & nyckelband istället. Vem fasen vill ha en systemkamera med objektiv, minneskort & väska då? :o haha, lite bitter kanske jag trots allt är. Vinnarskallen måste få tala den med.
Riktigt nöjd över att ha tagit mig till final iallafall :)

Just nu taggar jag inför att pappa ska börja hårdträna med mig igen nu när bandy och innebandysäsongen tagit sin början. Blir väl hällmyra med intervaller och fem-kilometaren och lite sådär. Känns skönt att det blir lite som det var förr inför en bandysäsong. Taggad som tusan att spela med småtjejerna & förhoppningsvis med grabbsen med.

Nä, nu ska jag ägna mig åt mina frågor.
Peace!

olika nyanser av rött

Jag är toknervöd nu när helgen kommit,
vid midnatt på söndag får jag reda på om jag vunnit bilddagboken-tävlingen eller inte.
Och jag vill så SJUKT GÄRNA VINNA.
Åååå, it's like a dream come true. För om jag vinner kan jag utveckla min kreativitet ännu mera. :D
Här kommer en dikt jag skrev, fick en uppgift på svenskan.
Har flummat iväg litegrann men vafan, haha. Shit happens.
Uppgiften var att skriva en dikt eller novell utifrån ett konstverk på en utställning.

Olika nyanser av rött


En kvinnlig dans i något propert runt,

Om sömnlösa nätter som inte gett en blund.

I letande och finnande i frågan vem man är,

Ballerinan vet inte vart hennes hjärtas väg bär.


När blommorna slår ut i sin vackraste blom,

Har ballerinan fått sin slutliga dom.

Att dansa i fönstret i evighet,

Tills hon svaret på sin fråga verkligen vet.


Den spetsiga tån snuddar golvets yta,

Samtidigt som hjärtats förvirring svämmar över som en kokande gryta.

Det röda skiftar i olika nyanser av rött,

Tills hon hjärtats väg äntligen fött.


Ballerinan dansar vidare i det propert runda,

Och tar modet till sig, nu vågar hon äntligen blunda.

Och ser plötsligt vart färden skall gå,

Och hon lyfter det spetsiga från ytan, hon lyfter sin tå.


En kvinnlig dans i något propert runt,

Har slutligen fått sitt slut i en enda blund.

I letande och finnande i frågan vem man är,

Ballerinan vet vart hennes hjärtas väg bär.




Intervju med Ann-Sofie Bäverström

Vår andra textuppgift för året. En intervju. Valde att intervjua mammas jobbarkompis Ann-Sofie, både hon & mamma arbetar som medium. Det var riktigt intressant, trots att jag redan visste det mesta. Anyway, here it comes! :)               

Frida Söderlund MP2

"Ju mer jag förstått om andevärlden,                        

Desto mer har jag förstått hur lite jag egentligen vet" 

  

Tack vare en inkaindian kunde Ann-Sofie Bäverström fira tjugoårsjubileum som medium i våras. Trots unika händelse i barndomen förstod hon inte vilka krafter hon besatt innan han kom hennes väg. Jag mötte henne i de trivsamma lokalerna uppe på sjukhusområdet och pratade om energier, känslor och förmågan att se det som inte längre anses existera.

  

Ann-Sofie tar emot mig med ett leende i lokalerna som hon hyr på sjukhusområdet tillsammans med två andra medium. Hennes rum är målat i en gulbeige färg och på väggarna sitter indianbilder, tavlor inspirerade av det forna Egypten och på bordet framför en lejongul soffa, som påminner om franskt kungahus, fladdrar levande ljus. Det är som att rummet visar vilken visdom hon besitter med ett allvetande och ett öga som inte alla människor har. Hennes förmåga fanns där som barn men det var först för tjugo år sedan som den verkligen blommade ut.

- Jag var alltid väldigt mycket ensam som barn, berättar hon och ler lite smått. Jag var mycket ute i skogen och pratade med skogsväsen och såg det som en naturlig del av mitt liv. Men jag trodde aldrig att jag kunde prata med andar och läsa av andra människors energier.

Hon förklarar att det som finns ute i skogen är väsen som många anser höra hemma i sagorna.

- För det första finns det ju träd, alla växter har en själ. De består av energier precis som vi och de består också av celler, vilket vi också gör. Sen finns det ju småtomtar, vättar och älvor. Jag var aldrig rädd för dem men jag höll det hemligt.


Regression till tidigare liv

Så kom året 1988, året då allting tog en helomvändning. Ann-Sofie berättar att hon alltid varit väldigt intresserad av inkakulturen och under det året kom en inkaindian vid namn Edwin Flores till Söderhamn för att hålla ett seminarium. 

- Så jag gick dit och bland det första han sa, han sa det till mig och några andra, var; "Från och med idag kommer era liv aldrig att bli som förut. Det är förutbestämt att ni sitter här och ni har en gång i ett tidigare liv arbetat i Peru och det är dags att arbeta igen". Jag trodde att han var tokig för jag var utbildad mentalskötare och i psykiatrin finns det alltid en orsak till allting.

Men nyfikenheten tog över och hon gjorde en tre timmar lång regression, där man går tillbaka till sina tidigare liv.

- Efter den regressionen var jag vidöppen, berättar hon. Jag jobbade på Vågbrohemmet och visste plötsligt vad mina arbetskamrater tänkte och hur de mådde i kroppen. Till exempel om de hade varit osams med sin man innan de åkte till jobbet eller om de hade ont i magen. Så jag började ställa frågor om de hade ont i magen eller om de hade varit osams med sin man och jag fick alltid ett ja till svar. De blev naturligtvis jätterädda för mig eftersom jag visste saker om dem.

Hon skrattar och förklarar att anledningen till att hon förstod att allting hon hörde, kände och upplevde var sant och inte bara drömmar, är att minnena är så känslomässigt starka.

- När jag tänker tillbaka på händelser i mitt liv som varit känslomässigt starka så känner jag det i bild, kropp och känsla. Så när jag gjorde regressionen och såg mina tidigare liv så var känslorna och minnena hur tydliga som helst, precis som en sann upplevelse. Då förstod jag att vi har levt förr. Drömmar bleknar och försvinner, men det gjorde inte det här.


Inte ett självklart val

För Ann-Sofie var det aldrig ett självklart val att arbeta som medium. Hon ser det mer som att hon inte hade något val.

- Jag jobbade inom omsorgen vid den tiden och så började folk ringa och ville boka tid. Jag hade aldrig tänkt jobba med det, men jag tog emot de som ringde. Så ringde det ännu fler och jag fick gå ner till halvtid och efter det hade jag så mycket folk att jag behövde säga upp mig. Det här var min uppgift på jorden.

Hon har aldrig ångrat sitt yrkesval men det har funnits dagar då hon känt att hon villat göra någonting annat än att lösa och hjälpa andra människor på det sätt som hon gör.

- Jag kan känna mig ensam eftersom jag inte har en fysisk person runt omkring mig med samma förmågor. Men jag skulle aldrig kunna vända tillbaka till den jag var för 20 år sedan på grund av all den erfarenhet jag har idag, säger Ann-Sofie.

Hennes förmåga att läsa av energier inom och utom människor och att kommunicera med andevärlden fungerar på det vis att hon ser inre bilder inom sig själv och hon känner känslan i personen hon pratar med. Hon ser även vad människan har gått igenom, ska gå igenom och ger healing.

- Är det någon som inte sovit under natten så börjar jag gäspa efter två sekunder. Jag tar in deras energier i min kropp och på så vis kan jag läsa av dem. När jag arbetar tänker jag ingenting. Jag tänker överhuvudtaget sällan. För att kunna arbeta som jag gör måste huvudet vara tomt på tankar.

Den tidigare nämnda healingen beskriver Ann-Sofie med ett enda ord, kärlek. Hon förklarar att healingen har en liket med ström.

- Att ström kommer ur kontakten det är vi på det klara med, förklarar hon. Healing är exakt samma sak men med healing kan man inte resa till kraftkällan som man kan med elen. Där kan man resa till kraftverket. Healing är energi utifrån universum som går genom min kropp till den andra personen genom vibrationer. Allting kanske inte går att förklara vetenskapligt men det du känner, det är sant. Om du är ledsen, så vet du att det är sant. Känner du vibrationerna från healingen så vet du att också det är sant.

Det har kommit folk till Ann-Sofie som villat att hon ska staka ut hela deras framtid.

- Oja, de vill veta allt. Men då brukar jag säga; Vad finns det för mening med livet om man vet allt i förväg? Inga överraskningar, ingen glädje och inga av de små miraklen i livet.

Ann-Sofie sollar aldrig mellan det hon får veta men ber andevärlden att lämna ute fakta om död och olycka. Hon kan inte svara på hur mycket det finns som människan inte vet, för det är inte upp till henne. Men det hon kan säga är att det är oändligt.

- Jag kan säga såhär; Ju mer jag förstått om andevärlden, om energin inom och utom, desto mer har jag förstått hur lite jag egentligen vet.


Driva ut djävulen

Det är många som varit skeptiska till Ann-Sofies förmåga och hon ler stort när hon berättar att hon övertygat alla som kommit med en skeptisk inställning. Hon tycker att det är jättetråkigt när hon får höra genom omvägar att folk tycker att hon verkar vara knasig, däremot är det ingen som vågat sagt det till henne rakt ut.

- Det är jättetråkigt. Jag har bara menat väl. Jag har aldrig menat att skada någon.

En av de värsta sakerna hon hört, också det genom omvägar, var att Pingstkyrkan hade haft en förbön för henne och försökt driva djävulen ur hennes kropp.

- Ingen av dom har någonsin ringt mig, hälsat på mig eller överhuvudtaget pratat med mig. De hade alltså en upprörd konflikt med mig utan att ens ha träffat mig. Jag undrar om de ens visste hur jag såg ut. Det är rätt sjukt.

Även gamla klasskamrater som hon mött har fått snabbt att kila iväg när de hört om hennes yrkesval.


- De skulle säkert stanna och prata längre om jag sagt att jag varit tandläkare, säger hon och ler.

Förmågan hjälper inte bara Ann-Sofie att hjälpa andra, den hjälper även henne själv.

- Den hjälper mig att må bra och att ta vara på det lilla som är betydelsefullt. Jag känner tacksamhet och ödmjukhet inför mig själv och människor som jag möter. Den hjälper mig att vara lycklig, så kan jag säga.

Hon ler stort och hennes vänliga ögon ger känslan av att hon ser rätt igenom en. 1996 gav andevärlden henne en läxa om att släppa det stora kontrollbehov hon då hade. Vilket hon inte visste när händelsen inträffade men som kom till klarhet efteråt.

- Jag jobbade då på gruppboendet nere på Alén och hade en nyckelknippa med min cykelnyckel, hemnyckel och arbetsnycklar. På den nyckelknippan hängde också en kristall. Jag hade låst cykeln som vanligt men när jag skulle cykla hem så var nycklarna borta. Nu kunde jag inte cykla och jag hade inga nycklar som gjorde att jag kom in på jobbet. Jag fick släppa kontrollen och lita på ödet. Att någon skulle finnas där och släppa in mig när jag kom till jobbet och att jag skulle klara mig utan nycklar. Året efter i april skulle jag gå ut men mina barn i skogen och gick in i pannrummet för att hämta jackan och där ligger nycklarna. Jag hade fått den läxan av andevärlden och när jag släppte mitt kontrollbehov fick jag tillbaka nycklarna.

Hon förklarar att andevärlden brukar ge sådana läxor till alla människor. Förmågan Ann-Sofie har är ofta medfödd men man kan också gå utbildningar. Men Ann-Sofie är övertygad om att för att kunna läsa av andra människor måste man göra en egen själslig resa och veta vem man är.

- Jag kan inte läsa av det jag själv inte upplevt. Då vet jag inte vilken energin är.


patience

Hej, jag vet, det var väldigt länge sen.
Men vet ni vad?
Jag har kommit till FINAL i en tävling på www.bilddagboken.se, SKIT SKOJ! :)
Och nu vill jag grymt gärna vinna.
Så jag håller all min fokus på Bilddagboken och skolan just nu,
håller just nu på med en skiva på lektionen. Indian-musik :)
Ska lägga upp min intervju med Ann-Sofie när jag har tid.

Ha tålamod med mig folk, :)
Pussis

let's say goodbye

Idag sa alla vi, som på något vis känt honom, tack och adjö till Bertil Härdin.
Men bara hejdå på ett vis som innebär att acceptera att det inte kommer att vara som förut & att det fysiska är över.
För i många hjärtan och i många minnen kommer han att leva vidare, i evighet. 
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag tycker om begravningar ..
Jag tycker att de är alldeles för tysta, alldeles för .. plågsamma.
Som det är meningen att man ska vara ledsen, bara vara ledsen.
Jag kan inte sätta fingret på det, vad det är. Men jag tror det är tystnaden som gör det så obehagligt.
Att det ska göras så förbannat sorgligt.
Det enda man hör är dämpad gråt, eller orgelmusik.
Tänk om de som ville fick gå upp och berätta sina bästa minnen?
Så begravningen fylldels av lika mycket glädje som sorg, att någon skulle få de som samlats att skratta tillsammans.
För det är mycket det som det handlar om, att samlas tillsammans.
På min begravning kommer svart vara förbjudet och sångaren ska stå framme vid kistan och köra valda låtar av mig.
Jag skulle tycka om att någon klev upp bredvid kistan och berättade minnen.
Jag skulle tycka om att de var glada för tiden de fick istället för sorgsna för den de förlorade.
Jag har många tankar kring det här .. way to many.

wanna be me

"Vi lever alla under samma himmel,
men vi har inte alla samma horisont".
/Konrad Adenauer

Jag önskar också bli en människa som folk kommer att kopiera citat av,
Jag hoppas att meningen med mina framtidsdrömmar är att hjälpa människor och djur, att förändra och inspirera.
Jag hoppas att jag kommer bli den goda människa jag alltid drömt om att bli.
Vad vill ni?

Jag såg på http://www.worktravel.org/ att de har olika erbjudanden om att resa & arbeta.
Isåfall är jag jäkligt sugen på att dra till Nya Zeeland, men det fanns en annan sak jag fastnade för.
Volontärs-arbete i Afrika, med djur.
De projekt vi stöder sträcker sig från lejonuppfödning, omhändertagande av föräldralösa djur till återanpassning av lejon 
tillbaka till den vilda naturen.  Många gånger är det hårt arbete och förhållandena kan vara mycket tuffa men det ger 
massor av erfarenhet och en upplevelse du som volontär aldrig kommer att glömma. Observera att närkontakten med 
djuren kan vara begränsad!
  
Låter det inte alldels underbart?

Do I dare?


A day to be alone

Igår släckte jag ljuset och kröp ner i sängen & gosade ner mig ordentligt. Sen satte jag på en låt som min lillasyster skickade till mig, A day to be alone med One Less Reason. Sen låg jag och bara lyssnade och lät låten spelas om och om igen i över en halvtimme. Det var precis som förr. Då jag alltid bara låg och lyssnade på musik, jag hade till och med glömt bort att jag alltid älskat att göra det tills en mycket god vän påminde mig. Han sa;
- Frida, när låg du senast och bara lyssnade på musik? Du gjorde alltid det förr...
Och jag kunde inte ens svara på när, för det var så fruktansvärt länge sedan. Sedan dess har jag försökt göra det oftare, för jag mår riktigt bra utav det. Jag är lite av en ensamvarg, jag behöver sådana här stunder för mig själv. Jag tror faktiskt att det var ett tag sen jag verkligen tänkte på vad jag ville. Hur jag kände, att vara mig själv till lags.
En halvtimme igår var min "a day to be alone."

Igår satte jag till och med i en gammal Celine Dion skiva, åh, hur många sånna äger jag inte?
Riktigt underbart faktiskt, kändes bra. Det kändes lite som .. att det var som förr.
Jag kommer ihåg när jag låg flera timmar i streck och bara lyssnade på Kelly Clarksons "Breakaway"-skiva.
Varje låt om och om igen, jag kunde varje rad. Jag kan det fortfarande.
Nu sörjer jag att den är försvunnen.
Kanske menar den att jag ska påbörja ett nytt kapitel i mitt liv nu?
Vad tror ni ..
har allting en mening?

This is not what it's ment to be

Jag känner mig som en uppblåst ballong, men en ballong som inte spricker.
En ballong som bär med sig en massa skitig luft för att människor har så mycket ondska i sig i den här jävla världen. Vart tog godheten vägen? Jag  vill till sagorna. Jag vill att sagornas värld ska leva & att det goda alltid ska vinna över det onda. Men det blir ju svårt när de goda blir nermejade av bomber & granater och den goda fen blir sprängd gång på gång. Jag förstår inte och jag mår dåligt av det som händer runt om på Tellus. This is not what it's ment to be.

Det som gör mest ont i mig, det som skär i mitt hjärta och fyller min ballong med svarta jävla gasmoln är när människan använder sin makt och så kallade storhet för att plåga och döda annat liv som inte kan försvara sig lika bra. Djurplågeri är bland det värsta jag vet, jag klarar inte av att se djur fara illa. Jag drabbas av en agressiv målmedvetenhet som jag inte trodde jag hade när jag ser, läser eller hör hur folk köper pälsar och hur människor i Asien skär pälsen av hundarna levande för att den ska hålla sig finare längre. Ord kan inte beskriva hur jävla arg jag blir. Det här måste förändras och jag tänker stolt försöka allt jag kan vara en del utav det. Vad tänker du göra? När de får slut på hundar, vad ska de ta då? När alla andra djur är sönderplågade, mördade, vad ska de ta då? Jojo, mina vänner.
Då finns bara vi kvar.
Och känner jag den här världen rätt,
så skyr den inga medel.
Pengar är ju allt,
eller?

I want you to want me (8)

Nu är det ungefär arton dagar kvar tills jag fyller år,
dock är det en helt värdelös fördelsdag eftersom jag bara blir 17 bast men inte är väl jag bitter inte.
Jag älskar presenter, jag älskar fika och jag älskar dagar som ägnas åt mig.
haha. Egotrippad födelsedagsprinsessa, det är jag i ett nötskal.

Högst upp på önskelistan står en Nikon D60.
Men inte en kotte i min släkt har råd att ge mig en så jag har önskat mig pengar, pengar, pengar så jag får ihop till den snart. Har ju sparat hela sommaren med. Däremot inte särskilt mycket då jag hoppas vara uppe i en tusenlapp snart.
6000 spänn behöver jag spara ihop.
Ibland känns det enklare att köpa Nikon Coolpix, en digitalkamera som fungerar och ser ut lite som en systemkamera.
Den kostar "bara" 2700. Lånade hem en från skolan idag, men nej. Jag vill ha min D60.
Så vi får väl se om födelsedagsprinsessan har råd med sin kära kamera lite senare i livet!

Peace people,
nu måste jag städa, skriva en intervju och skriva en bokrecension.
Lägger ut intervjun då den är klar! :D


briljant enkelt ju äldre man blev

Jag ville jättegärna briljera när jag var yngre.
Jag ville gärna bli beundrad & att folk skulle tycka att jag var cool.
Helst grabbarna.
Och jag kommer ihåg den gången jag verkligen var i centrum för deras uppmärksamhet.
Jag hade hittat ett gammalt, ja vad ska man kalla det?
Domar-set kanske? Iallafall bestod det av ett rött & ett gult kort, bok med regler och ett block med penna (som satt ihop med korten) som man skrev upp spelarna på.
Det var alltså ett domar-set för fotboll, och stolt som jag var tog jag med mig mitt nya skattfynd till skolan.
Jag visade upp det och grabbarna vart mycket intresserade.
Vi låtsades ge varandra gula och röda kort hela dagen och jag fick hundratals gånger svara på frågan;
"vart har du fått tag på den här?"
Jag hade verkligen deras uppmärksamhet på ett grabbigt vis.
Jag var själv ganska mycket kille när jag var liten.
Fråga pappa när vi var och handla på Ullared och han handlade kläder åt mig.
På kvittot stod bara "killbyxa", "killtröja", "killshorts". Allting var kille.
Precis som Frida Marie Söderlund.
Hon var också väldigt mycket kille under sina yngre år.
Kanske bög, eftersom hon även var kär i dom.
Iallafall, nu använder jag mig av annat än gula & röda kort för att få grabbarnas uppmärksamhet.
Nu har jag ju fått D-kupa.
Så nu är det plötsligt väldigt simpelt.

Tears in heaven

Jag vet att det kommer att vara jobbigt,
men det är underbart att du tänker rätt.
Men tillåt dig själv att sörja,
för det är ingenting dåligt i det.
Isabelle, jag finns här för dig, precis som alltid.
Ring mig, när som helst, var som helst.
Jag finns här.

Det kommer kanske kännas snubbligt,
som om ingenting känns rätt, ingenting känns kul.
Men du kommer klara det.
I love you babygirl.

Tears in heaven.

911

Sju år sedan idag, eller vad blir det?
World Trade Center.
Hemskt.
Charlie är fast besluten om att det är Bush som gjorde det.
Och efter hans förklaringar kan jag nog inte annat än att hålla med.
Jag hejar på dig Charlie,
och jag ska försöka hjälpa dig få fram sanningen.
Som AnnSofie sa; "Jag tror han är väldigt nära sanningen"

 

last shot

Idag hade vi sista fotograferingen inför modereportaget den femte oktober,
och det blev så jäkla bra! Punk is not dead, that's one thing for sure.
Och modetexten är ju faktiskt klar redan och jag tänkte bjuda på ingressen bara för att få eran nyfikenhet inför utgivningen! (den står nedanför ;p) Rubriken är för den delen "Dressed for successs".
Och så snygga Jens & Stina var idag, sjuuuukt förfan.
Det här blev verkligen riktigt bra!

Gräv inte ner dig i jorden i höst bara för att kvällarna blivit mörkare, luften kallare och för att fågelsången tystnat. Låt dig fångas med av de fallna lövens gnistrande och praktfulla färger och fortsätt utveckla din egen klädstil. Här kommer tre sidor inspiration som guidar dig genom modets epoker, från viktorianskt 1890-tal till det personliga 2000-talet och hösten 2008.

Wiho, jag längtar som tusan efter att få se det färdiga resultatet.
Love it.
Kul att det kommer ut i hela Hälsingland med, inte bara Shamn.
Mormor ringde från Bollnäs och berömde mig för Aleryd-texten,
jag hade ingen aning om att den gick i Bollnäs med. Dålig koll man har ibland.
Sundströmgrejen var ju hela vägen upp till Ljusdal med.
Men det är sköj det.
Åh, förresten. Idag har jag varit ute och sprungit och kört idioten med mig själv, (FLERA gånger)
*stolt*

Peace people!


kapitelbilden = finish



Min kapitelbild till boken, :)
ett foto som redigerats.
Nu är det bara två illustrationer kvar!

fuck it

Irriterad, irriterad, irriterad.
Världens krångligaste uppgift & inga lärare som finns här & hjälper till.
Vilket betyder försening och en massa annan SKIT.
Jävla grafisk skitgrej, krångelgrej.
"Inge grått i bilden, bara svart och vitt".
Men se, då försvinner min text på min kapitelbild.
"Endast linjer, ingen skuggning"
Men se, då går det inte att skriva.
Skitgraf.


det KUNDE ju ha blivit bra.
Sådär vill jag ha bilden.
Men NEJ, tydligen inte.


curage

Frida,
Du har mod inom dig,
när du har mod vågar du det du ängslas över.
Mod är styrka,
och styrka det har du.
Det gör att du är dig själv.

Nionde augusti tvåtusensju skrev en person det där till mig,
men över ett år senare sitter jag fortfarande och försöker arbeta in texten i mitt hjärta.
Jag arbetar för att tro på det.
Jag vill tro på det,
och få bevis för att det är sant.

I'm standing on the bridge, I'm waiting in the dark,
I thought that you would be here by now.
It's a damn cold night,
trying to figure this life out.

Fotograf Pontus Orre

  
FOTOGRAF: PONTUS ORRE
073 072 93 91

Här har ni tre bilder från vårat stora modereportage & temat den gången var 50-tal.
Resten av bilderna & de två andra temana får ni längta efter. ;) 
Och ni måste ju hålla med om att Pontus är grym på att fota!
Så ovan har ni hans mobilnummer och det är bara att ringa om du vill ha en bild på dig själv eller vad som helst.
Ni måste hålla med om att jag & Pontus är grym på att styla med :D
På onsdag väntar Punk. Jihooo!
Och nog har vi redan börjat munhuggas,
"men, jag måste få prata klart!"
"men jag fick inte prata klart om min idé!"
"men prata då!"
men resultatet kan jag lova blir lika bra som vanligt, så får ni längta till 5 oktober då HöstNytt kommer ut.
Och femte oktober är även min födelsedag, och på den dagen hoppas jag att jag får ihop till min efterlängtade kamera. Nikon D60 blir förhoppningsvis min snart! :)

Peace people!



fashion, ready, steady, GO

åhå, gess what?
Jag är helt färdig med modetexten efter totalpluggning av allt från viktoriansk stil a lá 1890 fram till hösten 2008! Så nu ska jag koncentrera mig helt på att styla Jens & Stina riktigt punkigt inför veckans fotografering. Den sista med faktiskt. Så kan ni vänta er ett jättebra modenummer den 5 oktober (MIN FÖDELSEDAG) i HöstNytt.
Kanoners (y) Kanske inte blev så jäkla mycket tips i min text, men däremot en massa historiskt om mode.
Vilket jag fann rätt roligt och intressant iallafall :) Tog mig igenom hela 5 modeböcker, en ELLE & några H&M-kataloger om mode som jag snodde med mig i Valbo. Jag är verkligen en modeguru nu, haha!

Och eftersom jag är en sådan modefreak-människa denna helg, tänkte jag lägga upp bilder på kläder jag fastnat för. (precis som jag lovade mig själv att inte göra när jag startade bloggen för att inte hamna i modeträsket. Men vafan, jag tänjer på mina gränser)
Plus att jag är tokigt inspirerad av 50-talet och den looken just nu.
Fast kläderna jag är sugna på nu kommer från H&M, as always.
Orkar inte lägga upp alla, men here they come.
Eller inte, okej. Det var en massa snygga kläder iaf men bilduppladdningen krånglar.
Kanske imorgon, :)
Peace!

modeguru, yes I am

Det känns som att det här är ännu en dag som bara kommer att springa iväg,
och ännu en helg är borta. Men inte är jag bitter inte, jag är ju verkligen såå motiverad i skolan just nu.
Nä, men vet ni vad. En jäkligt bra sak med morgondagen är att det FÖRHOPPNINGSVIS kommer att vara mitt första träningspass på fem och en halv vecka :D :D Taggad som tusan, men dock orolig för konditionen som just nu verkligen ligger på botten. Nu får jag hoppas att också halsen är på min sida imorgon med, för idag har den varit mycket trevlig :)

Loka citron & djunglvrål håller mitt humör uppe nu när jag tar mig igenom en 200-sidor tjock bok om Mode.
Fast det är faktiskt väldigt intressant, :)
Har fyra böcker kvar med, och sen kommer jag vara Söderhamns största modeguru.

Peace!


Jag tänker försöka övertala Timmy att kanske inspireras lite av den här bilden,
för jag tror att han kommer att passa jäkligt bra i det där.

through time and space

Och så gick hon där. Och så gick jag där.
Den snart och blott sjuttonåriga tjejen, journalisten & sportnörden med tokrött hår.
Med Stugsunds vatten på sin högra sida och med hundratals minnen på den vänstra.
Minnen från tider som aldrig skulle komma tillbaka, minnen från en tid så underbar.
Hon drabbades av ett plötsligt vemod och en liten tagg stack in djupt i hjärtroten.
Tider som aldrig skulle komma tillbaka.
Underbara tider.
Så gick hon där.
Och så gick jag där.
Bredvid Stugsunds gamla skola, bredvid minnen och det friska blå.

yesterdays pictures.
   
ut & gick, lek med brudarna på de lysande korvarna vid norrtullsskolan och jag diggar att dom åter utvecklat en ny smak i Marabousortimentet :)

money must be funny

Jag & Pontus skulle fotografera till vårat 40/50-tals tema & var inne på en butik där vi pratade med butiksägaren som var en äldre dam. Och tillslut kom vi in på miljö, läkemedel och maffia. Kvinnan berättade att hon själv ansåg läkemedlesbranschen som en enda stor maffiagrej, det var någonting som hon själv var väldigt säker på. Cancer är ett väldigt framskridande problem som bara blir värre och värre och hon konstaterade min oro om att cancer är hundra, kanske tusen, gånger värre nu än under hennes barndomstid. Kvinnan berättade någonting mycket intressant, om en tysk som för många år sedan var nära lösningen, var nära botemedlet mot cancer. Och så poff, så var han försvunnen. Spårlöst borta. Maffian, säger kvinnan på butiken. Om någon kom på botemedlet mot cancer skulle jättemånga läkemedlesbolag behöva stänga igen för många mediciner skulle inte behövas längre. Och i den här världen handlar allt om pengar och om någon håller på att rubba en "mäktig" människas ekonomi så måste den människan försvinna. Och det var vad den här mannen gjorde. Försvann. Spårlöst. För att han höll på att göra världens största gärning. Men det var inte viktigt nog längre, pengar är allt. Jag tror människan har glömt vikten vid livet.

Det sägs att pengar inte kan köpa lycka. Bullshit. I den här världen kan pengar köpa allt. Välj vad du vill ha. Makt, kärlek, lycka eller kanske en grav på månen. Pengar kan i den här världen köpa allt och just nu så finns det inge tvivel om vad som styr världen. "Money money money, must be funny, in a rich man's world." Pengar orsakar många lycka men det orsakar så många fler människor misär & olycka. Det har aldrig funnits mer pengar på jorden än nu men det har heller aldrig varit mer delade på så pass personer. Det finns mycket pengar men bara hos vissa. Jag kommer aldrig att acceptera Paris Hilton, på det sätt hon slösar sina pengar. "Jag använder aldrig ett klädesplagg två gånger", jag har aldrig hört en mer korkad människa i hela mitt liv. Det finns folk som behöver vissa saker bättre. Hon har inte gjort mycket för att förtjäna det.

Skrapa en Triss & se vart lyckan bär dig.
Vilka fem saker skulle ni toppa om ni vann oändligt mycket pengar?
Här är iallafall min lista;

- mitt drömhus med en otroligt stor gård nära en sjö med en pool. Ett gammalt, stort hus inrett i gammal och indiansk stil.
- donera pengar till rädda barnen, djurskyddsföreningar för att stoppa djurmisshandel och pälshandel, miljöverksamheter och sjukhus.
- med pengarnas hjälp kämpa för saker jag tror på och saker jag vill förändra. Världen & miljön tillexempel.
- Resa & uppleva

det finns mer men jag tror att det är svårt att tillochmed försöka fantisera om så mycket pengar, om att få allt man vill ha.

Bokomslag



Äntligen klar med bokomslaget, bättre bild kan komma senare :)
Fick göra ett eget bokomslag till Jonas Gardellls bok "Jenny".

praktik, igen

Hittat min absoluta DRÖM-PRAKTIK.
På Sonic Magazine.
Hoppas, Hoppas, Hoppas att jag får den.
Jag vill så gärna!!


Har också beställt detta nummer till Timmy, :)

praktik

Okej, det går kanske inte sådär superbra för Frida Söderlund att hitta en praktikplats.
Jag har skickat till tidningar, reklambyråer & inredningsarkitekter och hittills fått två nej och ett kanske.
Kanonkul, fyra av fem toasters.
Fick ju somsagt iallafall ett kanske av en reklambyrå i Bollnäs.
Hoppas på fler svar snart! Vill verkligen till Stockholm och jobba.
Lite feg är jag däremot, eller, ganska feg rättare sagt.
Blir nervös & vette tusan allt.
Därför är det bra att jag och isabelle kanske åker tillsammans. :)
Jag vill då fan inte sitta här på media mellan 8-16 varje dag bara för att ingen praktikplats vill ta emot mig.

bye.
F.

Miljöbeskrivning

En miljöbveskrivning jag gjorde i ettan på gymnasiet. Tänkte att jag skulle lägga ut den så det finns någonting nytt här inne! :)


Miljöbeskrivnings Kyrkogården

Frida Söderlund

MP1

Solen får den svarta gravstenen att glimma och silvriga toner kommer fram i ljuset. Precis som solens strålar träffar gravstenen så berättar den om någons "älskade lilla solstråle". Färgskiftningarna hos blommorna är vackra. Gul, vit, rosa, blå, lila och runt om stenen har maskrosor växt upp. Och även om maskrosor ofta anses som ogräs ger de en vacker inramning av graven. Runt om hörs sorlet av trafik, fågelkvitter och kyrkogårdens vaktmästare. Kyrkogården är så vacker, gravplatsen ännu vackrare. Det beror inte på att vårens underbara väder är här, utan för att allting är byggt och gjort av så mycket kärlek. Varenda blomma är ditsatt på grund av saknad och sorg, som i grund och botten är ren kärlek. Svalorna är ditsatta på många stenar som en symbol för frihet. Döden har gjort människorna fria. Kanske från en sjukdom, kanske från någonting annat. Vid graven jag sitter har döden ryckt pojken ur livet vid en ålder av 9. Vad skulle han befrias ifrån? Varför skulle han befrias?

     Den vita svalan sitter bland blommorna och den i guld är inristad på gravstenen, båda som ett tecken på att han blivit fri. Fri från att upptäcka hur människor kan förändras från det man är barn, hur grym världen kan vara och hur människor har glömt vikten vid ordet ödmjukhet. Samtidigt som han blev fri blev andras hjärtan inträngda i ett hörn av sorg. Men de hjärtana har nu fått en plats att gå till och släppa det fri. Med solens strålar på en gravsten, som slutar med ordet "Varför", med blommor i regnbågens alla färger och med kärleken så stark, bevisar kyrkogården med dess vackra yttre att människor fortfarande bryr sig.


love



15 månader tillsammans idag :)
Vilket också innebär 457 dagar, 10 968 timmar och 7,4 % av mitt liv.
UNDERBART.

Nu blir det mys när älskling kommer & jag ska titta på avsnitt 1 av säsong 6, one tree hill. Äntligen har det kommit ut, som jag har längtat! :)

På återseende,
F.

Kubbturnering

Isabelle i farten!  Pontus & Malin Mitt team!   Jenny på G!  Sååå var det min tur!

KUBBTURNERING, 22 augusti
Medieprogrammet

 Fikadamer Foto: Marie Näslund

RSS 2.0