Fridas värld bland tankar och ord. -

I wish you a nice Valborg

Sitter och lyssnar på Flo Rida's Right Round, Simpson är igång på teven, Isabelle springer runt skrikandes och stressar så det är inte sant, jag sitter här färdigstylad och bränner en skiva med en massa gamla godingar. Jag är enormt laddad inför kvällen, kan inte vänta längre snart. Men det är inte långt tid tills alla brudar dyker up så kör vi igång.
Hoppas ni får en trevlig kväll!

Welcome to the jungle

Mamma och Lisa har köpt en skiva med bara gamla discolåtar.
De är som tokiga i sådan musik, viftar på höfterna och sjunger med i refrängerna. Jag vill också gilla sådan musik men det är bara några få gamla discolåtar, och då är det de riktiga klassikerna, som fastnar för mig. Mitt hjärta dunkar mer för gammal rock, eller gammal och gammal. Äldre kanske man säger. Som Mötley Crüe och Guns n' Roses, låtarna från deras storhetstid då jag inte ens var född. Det är grejer det, till den musiken kan man hoppa och se allmänt galen ut också.. det funkar ju inte riktigt när det handlar om disco. Då ska man ju vifta på höfterna, spexa och se cool ut. Det funkar inte på mig. Jag ser bara galen ut så då passar rocken bättre.

En liten bloggpaus i matlagningen

Ni kanske inte tror det men jag står faktiskt vid spisen.
Jag lagar mat!
Tappa inte hakan nu.
Måste återgå till korven men om det rapporteras om en brand så är det förmodligen här. Eller om ni ser ett plötligt rökmoln på hela himlen. Annars kan ni ju komma förbi på lite korv och makaroner om ni vill.

I'm hungry

Ska äta våfflor med en massa grädde & sylt.
Skriva reportage, svara på mejl och känna mig lite vuxen. (Kände mig för den delen extremt vuxen igår när jag var på banken och beställde pund. Cirka en vecka kvar till London nu och jag längtar som en galning.)
Sen ska jag in och härja i stan med min Bulle och ha min andra danslektion.
Och hör av er om någon vill skjutsa mig upp till Hällåsen till halv åtta imorgon bitti. Vore guld värt. Orkar inte knata.
Kommer att befinna mig på Åsbäcksgatan.
Peace

Slash tar studenten



För den som är intresserad av vad jag håller på med just nu.
Försöker illustrera Slash i studentmössa till en studenaffisch ..
.. och såhär långt har jag kommit just nu.
Tycker om när illustrationen är sådär halvnoga, blir lite .. bättre då. Ist för att jag ska försöka vara meganoga och resultatet inte alls blir så bra istället. Visar affischen när den är helt klar sen!
Peace

I need time and love

Tiden är inte på min sida just nu.
Det är precis som att jag sitter på en buss och den bara flyger förbi varenda hållplats medan jag frenetiskt försöker trycka på stoppknappen och skriker stanna utan resultat. Precis så är det och bussjäveln stannar aldrig. Runt, runt åker jag. Många varv runt stan. Ser samma butiker, samma kläder, i stort sett samma lunchande människor, stöter på samma människor i skolan och skrattar ikapp med mina tjejer. Det planeras, tiden flyger och plötsligt står jag där och tänker "oj.. det glömde jag bort" för att sedan ge samma ursäkt till nästa och nästa grej som kräver sin uppmärksamhet. Allting är liksom upp i hejsan och det är mycket som ska göras och hinnas med och mitt i allt ska jag hinna andas, glädjas och bara försöka koppla bort allting som stör. 

Idag har Isabelle försökt lära mig dansa .. det är ungefär som att försöka få en elefant att dansa balett eller som att få en stor jäkla klumpeduns att vara graciös och sådär lagom sexig. Det funkade alltså inte riktigt, men många goda skratt fick hon och vi ska fortsätta denna undervisning tills dess att jag ser någorlunda rytmatisk ut.  Det kommer bli en lång lärlingstid för Frida Söderlund alltså. Iallafall, det är mycket som står på schemat och vet ni?
Jag vill bara läsa en bok.
Snodde med mig en från Isabelle idag.
Men jag kommer nog aldrig få tid med det.
Kanske i helgen?
Smuts heter den iallafall och är en spänningsroman.
Helst skulle jag vilja läsa Twilight-böckerna, men dem är det ju jordens kö på. Kanske ska läsa om alla Harry Potter igen .. eller kanske Isfolket .. eller så fortsätter jag på de tre böcker med/av Dalai Lama som ligger här bredvid.
Tid behöver jag.
Tid.
Och lite kärlek.

För den som vill ge mig det. :)
Peace

 
Bilderna är från Winnerbäck-konserten i sommras.
Sitter och lyssnar på honom nu, har kommit in i en sån där typisk Winnerbäckperiod. Han har gett mig många fina minnen den karln.. det är liksom inte bara det att jag har sett honom live två gånger utan.. han har berört mig och Timmy på ett knasigt sätt som på något vis stärkte oss jättemycket under den tiden vi var tillsammans. Som jag sa, han har gett mig många fina stunder. Hans musik har alltid varit närvarande på något vis när det gällde mig och T. Nu blir jag bara glad av att lyssna och veta och känna att jag kan se tillbaka på allt med ett leende.
Annars är jag långt borta från det förflutna.
Men kanske ändå närmare än någonsin?
Äsch..
det här blir bara flummig och konstigt.
Men jag är flummig och konstig.

Det drar en skugga utmed murarna i kväll
Den är sval och förtegen
Du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen
Du har sett den passera
och göra natten så märklig
Du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig

Namnlöst

Jag kan inte ens sätta ord på det.
För det finns liksom ingen förändring.

Ge mig en promenad.


Är det inte det ena, ja, då är de det andra

Ibland kan jag bli väldigt frustrerad.
Nu är det mest eftersom jag åker en bergochdalbana som vägrar ta slut. Som jag sagt förr, antingen har jag toppar eller så har jag dalar, det finns liksom inget mellanting. Och det är väldigt frustrerande att saker och ting börjar dala när jag har så mycket att se fram emot. Jag försöker hålla allting uppe. Humör, motivation, glädje, försöker hålla mig sysselsatt hela tiden.. men det liksom .. går inte ibland. Jag försöker hålla huvudet över ytan precis som alltid men ibland måste jag släppa på spärren för att kunna resa mig ordentligt igen. Men jag vet inte om jag orkar med det en gång till.
Många frågar varför.
Och jag har aldrig svarat, men svaret är väldigt enkelt.
Ingen har någonsin sårat mig så,
men ingen har älskat mig så heller.
Så enkelt är det.

Peace


I need some hot stuff baby this evening



Lördagskvällen var en av de roligaste på väldigt länge.
Fem galna tjejer genom Gävlenatten försöker överrösta raggarbilarna.
Helt otrolig kväll med en massa skratt, musik och upptåg.

Dagens händelser

Solen skiner och nu är det dags för cup.
Kommer befinna mig där hela dagen.
Sen drar jag till Gävle och tittar på Views när de spelar länsfinalen i Rockkarusellen.
Håll tummarna för att jag klarar springa trots förkylningen.
Peace


Moving on and I'm gonna get stronger now

Ibland kan saker och ting göra riktigt ont igen.
Men jag försöker se det positiva i det hela. Förr kom det hela tiden. Jag fick inget andrum överhuvudtaget utan det fortsatte bara skölja över mig, om och om och om igen. Jag höll nästan på att kvävas av allting där ett tag och jag trodde att jag aldrig skulle hitta mig själv igen, men nu kommer det bara ibland. Och hjärtat bankar bara hårt en kort stund, allting rusar igenom min kropp och lämnar sedan när det tagit raksträckan genom tårna och det kommer inte tillbaka. Det är skönt och det är positivt och gör att jag inte blir ledsen över att jag låter det ta kontroll över mig en stund igen. Jag tycker att det är nyttigt att känna såhär ändå och jag tycker att det är viktigt och att jag borde känna såhär, annars har de senaste två åren bara gått till spillo. Inte betytt någonting. Men som det betydde, det är helt sanslöst vad en annan människa kan göra. Det finns många spillror kvar, men det är inte samma längre. Vi är inte de vi var för varandra och det är så det ska vara just nu. Det är så det kanske ska var för resten av livet.
Vi vet inte.
Men de vi vet är att vi går olika vägar och att de inte korsas någonstans så långt vi kan se. Och för tillfället är det väldigt långt.
I've just moved on.
Och jag kommer att fortsätta gå.

Shopaholic var det va?

  
Frida fortsätter impulsköpa fast hjärnan säger "nej Frida, spara pengarna", men så fort mitt stackars hjärta ser nitar och leopardtryck så smälter det och känner en stor skuldkänsla över att låta de hänga kvar i affären..
.. så jag tog med mig sjalen och armbandet hem.
Älskar solen och värmen idag, mina armar är röda och lite solbrända efter timmar i solen. Mina lärare blev inte så glada när de upptäckte oss ute istället för inne bland arbetet.. men tillslut förstod de att ingenting de gjorde kunde hindra fem glada medietjejer att glassa i värmen. Förresten, mamma tycker att mina solglasögon är fula och stora. Pöh, de är väl läckra! Eller vad säger ni?
Ikväll blir det grillning med familjen sen drar jag nog in till Isabelle.
Får se hur jag tar mig hem, cup imorgon, som ni säkerligen vet.
Peace

Hey there ..

Hey there Delilah,
Don't you worry about the distance,
I'm right there if you get lonely,
Give this song another listen,
Close your eyes,
Listen to my voice it's my disguise,
I'm by your side.

Oh it's what you do to me,
Oh it's what you do to me,
Oh it's what you do to me,
Oh it's what you do to me,
What you do to me.

All you single ladies ..

"Är det dags att komma nu?"
Man muckar inte med en Frida som har snorig näsa, ont i huvudet, magvärk och sprängande bomber i öronen. Men jag höll igen, lät irritationen stiga för att sedan sjunka tillbaka ner i tårna och kopplade bort varje lilla ljudeffekt av hans stämma. Fick ett litet leende på läpparna när Örjan bjöd på sockerkaka, från gårdagen, men ändå, sockerkaka. Dessvärre smakade den konsumerad och var bara en torr boll, tydligen en GI-kaka också för den delen. GI gillar jag inte. Jag gillar socker. Mycket socker.

Känns skönt att cupen blir på gräs, en trevlig överraskning, dock var planen tydligen full av jättemyggor. Malin gjorde ett mått mellan tummen och pekfingret och det var inte ett litet mått. Förkylningen har gjort mig helt slut i kroppen men det försöker jag koppla bort. LAIK har bara cirka tio utespelare till i helgen så det är bara att bita ihop.
Och hörrni, jag har ingenting att göra ikväll.
Kul att alla mina singelvänner börjat dejta igen eller skaffat boyfriend.
Jag lyckas alltid tajma in det här fel.
Upptagen när brudarna var singel.
Singel när brudarna är upptagna.
Man kan ju vara tre också ..
.. har jag hört.

Peace

 
Sanna klagar alltid om jag inte lägger upp bilder.
Så jag är väl lite egocentrisk som vanligt då.

Punga fram med pengarna bah, det här är H&M!

Har jag missat någonting här?
Ska inte H&M vara en lågbudgetkedja? Besvikelsen bara flög över mig när den nya kollektionen av Matthew Williamson bara innehöll svindyra kläder. Jag blev kär i den blå kavajen .. den kostade nästan tusen spänn. Jag vet att jag tjänar pengar och att jag erkände för Simon att jag nästan shoppar upp allting jag tjänar. Kläder, skor, accessoarer. Åker hit och dit, köper presenter och bara spenderar för att jag vet att jag kan. Men tusen spänn för en blå kavaj?
Nej tack.


Sick and tired

  
Såhär såg det ut i Stråtjära.
Soligt & fint, ett miljövänligt ställe där de byggde hus av bildäck och lera, där de endast använde ekologiska produkter, använde solerngi och odlade eget. Ett ställe där tuppen gal, fåglarna kvittrade och tre medieelever gick runt och ställde frågor. Men den rödhåriga bara snorade, och snorade, hostade, klagade på huvudvärk, tryckte i sig två bullar och fem glas saft och undrade om de inte skulle åka hem snart.
Jag var alldeles för sjuk för att vara intresserad av ett miljöarbete en dag som denna. Det är en jättebra och jättesmart grej Ralf bedriver där ute. Men Frida Söderlund var inte pigg nog idag. Resten av dagen satt eller låg hon ute i solen, snörvlade och pratade med grabbarna på El. Förutom den stunden hon tog en tur i Hampus cab i det fina vädret och när hon försökte vara pigg nog att äta glass länge med brudarna.
Nu är jag helt slut i kroppen,
orkar knappt lyfta huvudet. Ligger i den konstigaste ställningen ni kan tänka er och skriver det här nu. Mina öron värker och det är ofantligt synd om mig. Eller hur?

Jobbet igår gick bra, hade det varit idag hade det nog varit värre.
Förkylningen sprider sig, men jag ska vara pigg på lör/sön.
Ska nog kika film och sen blir det kväller tidigt om jag ska orka med en fredag med, fredagar som brukar vara så roliga jämt. Jag ska se till så morgondagen blir så rolig som den brukar!
Ett plus idag är att min doktor skrivit ut lugnande tabletter till mig inför Londonresan. Får ju panikångest när jag ska kliva på flygplan och jag tror inte mina mentorer eller Bullen har någon större lust att jaga mig över Arlanda eller Heathrow för att jag vägrar kliva på planet.
Peace


Detroit Jukebox

 
Redigerar bandbilder och jag har fått en liten flirt på att blanda färg och svartvit. Ska leverera bilderna idag, stackrarna har ju väntat på dem i flera veckor. Men det är så det blir när man har mycket att göra. Nu tillbaka till arbetet, funderar på att gå och lägga mig och sova i soffan innan "redaktionsmötet" klockan nio som de så fint kallar det här. Sen blir det alltså Stråtjära. Se yah.

Back in school

Klockan är 42 minuter över sju på morgonen ..
.. och jag sitter i skolan och snörvlar, trycker i mig kiwi och mandariner i förhoppning om att kroppen ska få sig en riktig vitaminchock och bli frisk. Ska pimpla vatten resten av dagen. Jag har idag och imorgon på mig att bli friskare än friskast för sen börjar cupen och den ska jag spela.
Men åh, inte är jag pigg som en mört inte.
Men jag vägrar sitta hemma och vara sjuk, det finns inget mer frustrerande och tråkigt. Jag orkar inte se en massa dåliga tv-serier.
Skolan tänker tydligen släpa mig ut till Stråtjära av alla ställen idag också, jag vet inte ens åt vilket håll det ligger i den här stan. Det är någonting med klimatsmarta Söderhamn och ett växthus .. jag ska tydligen skriva. Men ja, om det är nåt jag kan så är det väl det.

Over and out,
sjuklingen

Förberedelser



Redaktören på SöderhamnsNytt skickade lite bakgrundsfakta till mig angående jobbet jag och Pontus ska iväg på klockan halv sex. Rymde hem lite tidigare från praktiken och går igenom dessa papper och skriver lite frågor. Ska försöka hinna med bokrecensionen med. Kommer missa lite av träningen men jag hoppas att någon i min kära familj kan skjutsa ut mig senare, frågan är hur fit for fight jag egentligen är med min snuva. Hörs kanske ikväll, annars imorgon.

How long have I been in this storm?

Ni vet tv-serier?
Mitt liv är precis som första säsongen i One Tree Hill, kanske andra också. Från att segla på stilla vatten har nu allting börjat storma och jag både älskar det och hatar det. Jag gillar inte allt vad det kan föra med sig, vilka spillror som kan finnas under ytan och att jag inte ser när jag går på grund. Men jag älskar att det stormar, jag älskar att jag är fri, har valmöjligheter och att det händer saker, då främst inom mig själv. Det bubblar så mycket långt inne, jag har fjärilar i magen som blåser bort ånga av alla frågetecken som snurrar runt i skallen och allting är så .. ovanligt, struligt men ändå fantastiskt.
Jag gillar det.
Även fast det kanske finns några saker att reda ut, men det är så skönt för ingenting är upp till mig. Jag kan släppa det utan någon större oro och ta det lite som det kommer. Men grubblare som jag är så fortsätter jag naturligtvis fundera över saker, analysera, diskutera. Men det är sån jag är. Naturligtvis är det saker som har blivit fel, som kanske hellre skulle varit ogjorda .. men jag försöker vara positiv.
Kanske var det tur att allt som hände hände?
Det kanske förklarar mer ändå..
även fast det lämnat nya frågetecken.

Fysiskt rinner det ur ögon och näsa.
Halsen känns däremot lite bättre och det känns skönt. För utan halsont kan jag fortfarande spela cupen, lite snuva ska inte hålla mig borta. Hoppas ni har det bra allihopa, förstår om ni tycker att jag skriver lite förvirrande blogginlägg nu kanske .. men det stormar här i Frida och jag må vara lite förvirrad själv, men allt är iallafall bra. :)

I'm so excited
fjärilar i magen.

Chewing

Jag har tuggat sönder min pensel.
Just det.Tuggat.
Snacka om att vara inne i det jag gör.

I'm gone

Jag har vänt om, vänt på klacken och börjat gå. Långt bort, så långt bort jag kan komma och ändå vara så pass nära som det är nödvändigt. Om man släpper taget om någonting kommer det antingen att komma tillbaka helt eller blir ersatt med någonting bättre. Vi får se vad som händer i denna saga. Det är inte upp till mig längre att styra kajutan, det är inte upp till mig att bestämma och det är inte upp till mig att sätta sista meningen. Inte längre. Och det känns bra. För första gången kan jag vända om med ett leende på läpparna och säga att allting kommer attt bli bra. För att det är så.
Allting kommer att finnas kvar,
men jag har gömt det.
Längst in i hjärtat.
Och det kommer att få stanna där men det är dags att släppa taget om alla frågor och om oss just nu. Den framtiden är inte våran längre och vi har båda accepterat och vänt om. Det är såhär det ska vara nu. Och det är bra.
So, I'm already gone.

Det känns bra nu.


Dagen i bilder

 
Snuvig på praktiken.
Ont i halsen & huvudet.
Något irriterande med tanke på cupen i helgen.


Mitt och Jennys monster som slagit ner i jorden så jorden blivit alldels knölig. Strax efter bilden togs skulle vi även lägga till ett rymdskepp, en näsa och en mun och färga gubben ljusgrön.


Följde med Timmy när han tatuerade sig.
Blev väldigt fint.

Sen drack jag lite varm choklad, åt strips, pratade det mesta med Jenny och bokade in ett jobb. Får se vad morgondagen kommer med. PUSS

Vikten av handling och tanke

Jag satt och gungade i fyrtio minuter igår.
Bara svingade fram och tillbaka, fram och tillbaka och lyssnade på Pink & Kelly Clarkson så högt min söta Ipod bara orkade skrika ur sig deras texter och melodier. Att gunga var ett bra sätt för mig att få ur mig all skit jag lagt på mina egna axlar, de liksom bara flög av mig ju mer jag gungade och ju högre upp mot himlen jag kom. Jag var förbannad, frustrerad, förvirrad, förvånad och fullständigt oförstående när jag kom dit, när jag gick därifrån var jag fortfarande allt det där, men det hade sjunkit och lagt sig i bakhuvudet och tyngden var helt borta från mina axlar. Idag är jag fortfarande förvirrad och oförstående, och jag har en litet agg inom mig, men annars är allt som vanligt. Jag förstår bara inte hur en person kan välja att försöka göra någonting så fel, när personen vet vilka konsekvenser det kan få. När personen vet att det verkligen inte är värt det. För  för det som sattes på spel, kan ingen vara blind. Tanken borde inte ens ha tänkts, även fast det inte skapade dessa större konsekvenser som det kunde ha gjort.

Ibland är det fruktansvärt frustrerande att inte kunna läsa eller ändra en annan persons tankar eller beteende. Ibland är det fruktansvärt frustrerande att huvudet på en sekund kan bli alldeles blankt och kroppen fryser och du vet plötsligt varken ut eller in. Turligt nog stannar inte jag i den fasen speciellt länge. Men jag tycker att vi är värda att ha chansen att döda en tanke som är helt ute och cyklar, eller bara chansen att stoppa ett beteende innan det sårar eller förstör. Jag tycker att alla ska tänka först och agera sen. Jag önskar att alla gjorde det. Jag önskar att andra förstod vikten av någon annans känslor och beteende på ett helt annat vis än nu. Det handlar alltid om mycket mer.
Om mycket mycket mer än vad som syns just då.

Ikväll är Isabelle min gunga.
Ska bli skönt att ha någon att diskutera med.
Dizel är bäst
- min söta, goa, älskade lilla krabat.



So much running through my mind
As always.

Aaaahhhh



Jag är dödstrött.
Och hemtentan tar kål på mig.
Jag har jätteont i magen och i ryggen.
Och ska snart iväg på träning.
Humöret är inte på topp ..
.. men det är bara att kämpa på!

The music in me

Musik är verkligen terapi, det är någonting som verkligen speglar en själv även fast det kommer från någon helt annan. Texten är någon helt annans, musiken är någon helt annans och känslan är någon helt annans. Men ändå, så känner man igen sig och man känner sig frukansvärt nära och förstådd. Vi kanske är mycket mer lika än vi tror?

Fridas pepplåt just nu:
Cuz I Can - Pink
Fridas depplåt just nu:
Storm - Lifehouse

Black on the outside can be bright inside

Sen ett tag tillbaka har jag blivit väldigt
.. uppmärksam eller beroende av utseende.
Jag skulle kunna säga såhär att jag tycker att det är väldigt roligt med utseende nu och jag kan säga att jag har börjat spela lite på den uppmärksamhet man kan få pga av hur man klär sig eller fixar håret. Därför tänker jag väldigt mycket längre innan jag klär på mig och fixar håret nu och jag lägger mer tid på det för att det ska spegla mig och hur jag känner för dagen. Jag har börjat använda kläderna och alla smycken som ett sorts konstverk, vissa dagar försöker jag verkligen bygga upp någonting .. måla någonting fint medan jag andra dagar bara kan kasta på lite färg och hoppas att det blir bra. Det blir som en grej varje dag som i slutändan gör att jag känner mig hundra procentig hela dagen. Som jag sa i det här inlägget så speglar utsidan hur man känner på insidan. Och jag har verkligen tagit tag i det nu. Svart är inte längre bara svart, det är en färg för mig nu.
Peace


Kiss and tell


Frågan är hur mycket jag kommer att hinna blogga idag.
Det är mycket som händer idag, mycket som ska göras & fixas.
Så vi hörs bloggen. PUSS



I love clothes and buddha

Jag höll mig i flera timmar.
Trots att jag och Sanna sprang och letade partyoutfit till henne. Så ville mamma ta en sväng när hon plockade upp mig och jag ställde upp.. och kom hem med en påse från JC. Jag klarade inte av att hålla mig från en t-shirt från killavdelningen och ett par örhängen. Gah, jag trodde verkligen på mig själv ett tag, haha. Men men, det är inget ovanligt. Jag kommer aldrig hem tomhänt. That's my thing. Större garderob tack.
Drömmen: Carries i Sex and the city-filmen.
Timmy ska få bygga en sån till mig när han blivit redig byggare.


Svart & vit är min nya grej. Alltid svart och vitt, och helst tillsammans.
Eller blått, mums för blått.

Iallafall, nu väntar en hemtenta i Buddhism.
Tur för mig att jag är intresserad av det och att jag har sjutton Buddhafigurer här i mitt rum som hejar på mig och stöttar mig. Plus en buddhatavla förstås.
Peace

Hello city



Nu ska jag börja göra mig klar.
Ska möta upp Sanna på stan med min söta lilla fyrmänning.
Iofs är Sanna också min fyrmänning ..
.. men Anna Maya är sötare, för hon är bara 3-4 någonting.
Återigen rymmer jag från hemtentan och bokrecensionen.
Lika bäst det.

Eighty's dance

 
Forsman fixade & trixade,
jag fick stora lockar och blev grön och rosa kring ögonen. 

 
Mitt hår blev jättestort och väldigt snyggt.





 
Mitt huvud och jag på gångmarsch .. 

Gick över förväntan väldigt bra.
Bestämde mig för att lätta upp stämningen lite och drog en pose där jag spexade lite med skinnjackan vilket fick publiken att skratta och därefter släppte nervositeten. Det har varit en väldigt rolig dag, men nu är jag trött, väldigt väldigt trött. 
PEACE OCH PUSS

  

 

"You spin my head right round, right round"





Nu snart drar jag och Stina till Gävle och modellar.
Ska svänga förbi och handla en sallad innan jag ska till bussen
- måste ju mätta mage och nerver medan Forsman gör mig snygg.
Nu är jag iallafall klar för avfärd, har tom färgat utväxten och håret i förrgår för Forsmans skull! Men ja, ingen större förändring precis, eftersom det är samma färg som alltid. Önska mig lycka till nu.
Kameran följer med hela dagen, så ni kan förvänta er en bildspecial senare ikväll!
PEACE

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Nu har jag börjat leta utbildningar igen.
Jag älskar att jobba som journalist, det är ett yrke som fångat mitt hjärta efter detta 1 år och fyra månader i dess våld. Jag älskar att få åka ut, träffa människor, berätta en historia och att skriva. Men jag tänker inte plugga till någonting jag faktiskt redan kan. Så därför har jag mina idéer. Manusförfattare och copywriter är väl det jag tänker på, (men författare är det jag tänker bli men ingenting jag kan plugga till.) Vilket innebär Malmö, Stockholm, Göteborg, Kalmar. Sen vill jag plugga engelska ännu mer och åka till London och se hur fint jag skulle kunna slå igenom där. Kanske läsa nån kurs där och så. Men .. ja. Jag måste bestämma mig för vad jag vill bli, vad jag vill göra, vad jag vill utbilda mig till. Hösten 2010 tänker jag inte stå där och klia mig i huvudet och säga "öhm .. jag kanske borde ha tittat lite tidigare på vad jag ville göra.."
Nä, manusförfattare eller copywriter.
Kanske både och?
Huvudsaken är att jag får skriva.

Djävulshorn i pannan

Nu börjar jobben ramla in igen.
Jävlar vad jag ska fråga ut en person i ett av dem, åh, längtar. Pontus får se till att vi inte bli osams, jag och intervjupersonen. Han gillar inte min mamma nämligen, han vi ska intervjua. Och jag gillar inte de som inte gillar min mamma. Och jag gillar inte personer med konstiga värderingar och åsikter. Vilket han också har.
DETTA KAN BLI INTRESSANT FOLKET!
Detta kan bli jävligt intressant & förbannat roligt.

Människors syn på utseende och insida

Någonstans under alla dessa århundranden, årtionden och dagar som passerat måste synen på kvinnans utseende och ideal verkligen ha fått kvinnorna att ständigt bära känslan av att de måste förbättra sig. Det verkar som 1700-talet är boven i detta drama som får dagens moderna tjejer att slösa studiebidrag och månadslöner på mascaror, läppglans, täckstift, krämer och ögonfransböjare. Var det meningen att det skulle finnas en syn om och på kvinnor att andras åsikter om deras utseende skulle vägra tyngre än sitt eget tycke om sig själv? Var det meningen att kvinnorna skulle vara vackrare på utsidan än på insidan? Var det grunden till sminkets revolution? Att det som vägde tyngst i det svenska och utländska samhället var synen på en slätare hy, rosenröda kinder, markerade ögon och förföriska läppar. Kanske var det ingen som tänkte på vilka konsekvenser det kunde få för den alltid så sårbara insidan. Täckstiften för såren i själen uppfanns aldrig, för att det verkar som att det inte ansågs vara lika viktigt.
Men varför har vi denna hets?
Och varför existerar ens talesättet om att insidan är det viktiga, om vi väldigt tidigt i historien gjorde klart att det inte var sant och ständigt utvecklar denna trots.
Smink, photoshop, mediepress. 

 

Vi skulle ljuga om vi sa att insidan inte speglas på utsidan, men vi skulle också ljuga om vi sa att utsidan inte speglas i insidan. Vi kommer alltid att vara vackra i ögonen hos vissa och det kommer alltid att bero på olika saker. Vi kan ta mig som exempel. Jag får ofta höra att jag är söt eller vacker, aldrig snygg eller läcker osv, men söt eller vacker. Och jag blir lika generad, lika förvånad och lika mållös varje gång men vräker ändå ofta ur mig ett "va? nej, men hur kan du tycka det?" och vet ni hur svaret oftast lyder? Du är så charmig och glad. Det sprudlar om dig. Alltså, som jag sa tidigare. Insidan speglar väldigt mycket hur vacker man är på utsidan. Jag till exempel tycker inte att en människa är vacker för att ögonen är stora, men om de ögonen lyser av godhet, ödmjukhet eller omtänksamhet, då kan jag smälta ganska snabbt. Förstår ni skillnaden? En människa kan, i mina ögon, bli vacker genom en gest, genom att säga en sak eller genom att bara le. Det behöver inte kretsa kring utsidan alla gånger, men det gör ofta det för att det är vår spegel mot världen. Det kommer att synas på oss utåt om vi inte mår bra och det kommer alltid att rubba vår skönhetsnivå på ett annat vis än en finne på näsan. Men det viktiga, som vi måste komma ihåg, är att man allitd kommer att vara vacker i ögonen på någon och det viktigaste av allt är att vi själva anser oss som vackra. Så länge vi känner att vi i vårat eget hjärta duger precis som vi är och börjar använda dessa täckstift, mascaror och volymtänger för att vi tycker att det är roligt, utan press, då har vi kanske nått det största oberoende vi någonsin kommer att nå i en värld som den vi lever i idag.



Men någon måste ju ha nått botten i detta ideal, att vi ska vara vackra, smala men ändå kurviga, attraktiva och unika. Människans syn på utseendet och insidan måste ju ha skapat sminket, som i vissas fall kan bli som en mask utåt. Baksidan med smink, tror jag, är att personen bakom allting kan glömma bort värdet av den som hon/han suddar ut med svampar, brunkrämer och kajalpennor. Någon måste ju ha känt att hela situationen var ohållbar och valde att utveckla kvinnans skönhet nivå för nivå. Kanske var det inte det smartaste draget på shackbrädet.. för förtrycket och känslan av att man måste duga, måste vara snygg, måste attrahera ligger fortfarande som ett moln kring de flesta av oss här ute och det fortsätter trappas upp flera nivåer av varje ny lansering av ögonskuggor och dylikt. Människans syn på utseendet har alltid vägt tyngre än insidan, för att utsidan är det som ger insidan en chans. Vi kommer inte att komma ifrån det att utsidan ofta är vårat ess i rockärmen här i livet. Därför är synen på detta skal, som ändå speglar ofantligt mycket av den man är men ändå inte kommer i närheten av kärnan, individuellt och ofta förbannat jobbigt för den som blir granskad.



Människors syn på utseende och insida kommer alltid att bero på betraktaren.
Men så länge den som står oss närmast, vilket är oss själva, känner en sorts tillfredsställelse över oss själva, så länge den betraktaren är nöjd, så kommer vi alltid att vara vackra. Låt ingen trampa på er och tappa aldrig tron på att ni vill, på att ni kan och på att duger precis som ni är.
För vi är alla skapade för att vi ska vara vi.
För att vi duger som vi är.

Vi är vackra och starka när vi älskar oss själva.
Och det är inget fel att tycka om sig själv.
Det är nyttigt.
Med alla ideal och skönhetstips är det viktigt att vi vet att vi fortfarande är någonting utan allt det där, att vi duger som vi är och att vi alltid är älskad för att vi är vi. Inte för att vi använder den senaste mascaran eller har de dyraste jeansen. Vi duger precis som vi är.
Du är unik för att du är du.
Precis som du är.

Puss. :)

Pics



Som jag sa tidigare så blev kameraminnet fullt.
Och jag hade en salig blandning bilder måste jag få säga.
Allt från Timmys fötter, till bandbilder, till poträtt, till Malmö, till striptease, till modefotografering till gravidmagar och barnbilder. En salig blandning alltså. Nu måste jag hitta mina usb-minnen.

Dagens fråga:



Om Dollar Store anser att öl är läsk, vilket de tydligen gör, betyder det att jag som är under arton får plocka på mig tre stycken för en tia? De anser ju att det är läsk, tydligen, och på läsk är det ingen artonårsgräns.
Betyder det att jag får köpa om jag är under 18?  

TIPSPROMENAD!

Nu har vi iallafall ett jobb på G, jag & kollegan.
Är det någon som vill tipsa om jobb, så gör det!!
Jag är så sjukt sugen på att jobba och träffa människor.


Fullt ös!

I min systemkamera har jag ett minneskort på 4 gb.
Nu har jag bara 10 kort kvar ..
.. hm. Dags att rensa kanske?
Men vart ska jag göra av alla kort?
Datorn är knökfull.
Jag ger allt mitt hopp till mina USB-minnen.

:) <3

 





Jag längtar tills mitt kusinbarn kommer ut därifrån!
Puss på min fina, älskade Petra.

VINNAREN I PÅSKTÄVLINGEN ..

Postat av: Emma Roos

känslan i en karusell eller männsikors syn på utseende och insida


Jag har haft väldigt svårt att välja eftersom alla bidrag har varit så olika.
Men jag fastnade för Emmas bidrag eftersom utssende och insida är någonting vi aldrig kommer att komma ifrån och för att känslan i en karusell är så fruktansvärt olika när det gäller mig, som hatar och älskar att åka karuseller, men mest hatar. Jag fastnade för Emmas bidrag så fort jag såg det.
Grattis Empa!

Men, Jenny har också en väldigt unik idé när det gäller sommartips, så nu har jag bestämt mig att jag har en andra plats på denna tävling med. Så Jennys bidrag kommer också att komma upp här på bloggen tillsammans med ett litet annat pris. Jag tyckte att alla bidrag var bra, så jag kommer att skriva ner dem och lägga de på minnet, och så småningom så kommer de garanterat att komma upp här. Allihopa!

Nu längtar ni allt till nästa tävling va?
De vinnande bidragen kommer att komma upp under den här veckan.

I'm on my way



Min Bulle kommer hit ikväll!
Nu ska jag sätta igång lite Mötley Crüe & äntligen städa upp röran här inne.
Har en timme på mig innan Ida kommer och hämtar mig för lite workout.
Sen blir det mys med min bulle och imorgon blir det nog glass och grejer på Sibylla under dagen med massa fina tjejer för att gå igenom påsken.
Och tack för alla fina bidrag i tävlingen!
Imorgon ska jag sätta mig ner och bestämma mig.
PUSS

Working



Jag jobbar på för fulla muggar!

Happy Easter



Gårdagskvällen blev trots allt riktigt bra tycker jag.
Det rent ut av sagt suger att man inte är 18 dock,
men då blev det pizza och lite ölspel med ett tjejgäng istället.
Vid kvart i två kände jag att det började blir lite för mycket,
så då var Robin snäll & skjutsade hem mig.
Men det har varit en jäkla bra påsk iallafall måste jag få säga. :)

Nu ska jag ut i solen en stund,
sen måste jag städa den här hålan som jag ska försöka leva i.
Och efter det blir det träning.
PUSS

Spinning round and round



Jag tittade upp, sträckte ut armarna och snurrade runt, runt, runt.
Lät leendet stanna kvar och bestämde mig,
det finns mycket fint i livet om man tittar ordentligt.
Och det är det som gör det så underbart.
Efter regn kommer solsken.

Och hörrni, jag har hållt den här hemlisen jävligt länge,
och jag älskar att jag kan berätta den nu.
Projekt Afrika
Det dom ska göra är så fint,
och jag är glad att jag kunnat hjälpa till med fotona.

A moment like this, Kelly Clarkson

For a moment like this, some people wait a lifetime.
Kelly Clarkson, Annexet, 11 april 2008

 

Det är ett år sedan idag.
Ett år sedan jag såg min största inspirationskälla live och det var en av de bästa upplevelserna jag någonsin haft under hela mitt liv. Jag tror inte ni förstår riktig vad hennes musik rör i mig, hur den smyger in längst in i mitt hjärta och stannar där. Hennes andra skiva, Breakaway, skulle man kunna säga är min dagbok från 06 rakt av. Kellys texter har speglat mig i så många stunder, så många gånger och under större delen av min tonårstid. 

Under den här kvällen nådde jag höjden av lycka och jag stannade där ett bra tag efter. Som ni alla vet har jag gått igenom ganska mycket, både bra och dåliga saker och tack vare min tankehjärna så går jag alltid igenom mycket även fast det är en liten grej egentligen. Det är den jag är och jag vet att jag är en sjukt stark person, men när jag äntrade Annexet den kvällen hade jag fortfarande en massa småsår i mitt hjärta, i min själ och när jag sedan gick därifrån var jag mer läkt än någonsin. 

Jag tror på att musik är terapi, jag vet att musik ger samhörighet och en känsla av att man inte är ensam. Kelly vidrörde vid mitt allra innersta i en våg av lugna och högtempo låtar och den där trygghetskänslan och den enorma glädjen skulle sitta kvar i mig långt, långt efter. Jag kan fortfarande känna den och ta fram den ur alla minnen och något sånt är ovärderligt. Jag tycker att det är viktigt att man låter något sånt här röra vid en såhär djupt.

Hennes musik är fantastisk,
för mig är den ovärderlig och fruktansvärt viktig.
Hon berör mig jämt, hon skapar så mycket inom och utanpå mig med sin musik och jag tror inte att det är någon artist som kommer att komma i närheten av det hon rör i mig. Det ska vara Lifehouse då. Men Kelly har fångat mitt musikhjärta och hon kommer att behålla det för alltid.

 

<3


PUSS

Vad härliga ni är bloggläsare!
Det har bara gått några timmar på tävlingen och jag älskar redan alla bidrag. Hur ska jag kunna välja? Men en vinnare kommer det att bli, men alla ämnen ska jag då komma ihåg och ni kan förvänta er att jag någon gång kommer att sätta mig ner och skriva om vart och ett utav dem. Får se vem som står högst på prispallen på söndag.
Pussar & kramar, och vet ni?
Jag uppskattar verkligen att ni är in här.
Vare sig ni läser eller inte.

Naked and green


Det är påsk.
Det är sol.
Jag har nakna fötter i halvgrönt gräs.

TÄVLING





Ett jättefint armband med trädetaljer och ett hjärta i guld från Go F By F.
För att vinna detta armband behöver ni bara komma på ett ämne som ni vill att jag ska skriva om här i bloggen. Den som kommer på det mest intressanta ämnet, knasigaste ämnet, roligaste ämnet osv. vinner armbandet och sen när tävlingen är slut skriver jag om det ämnet här i bloggen.
Så börja brainstorma folket. Bidragen skriver ni här i kommentarfältet eller till Frida_Frida_@hotmail.com
Tävlingen avslutas på söndag den 12/4 klockan 15.00

Lycka till allihopa! :)

AVSLUTAD!


A LOT OF LOVE

Med enorm känsla, med ärlighet och med texter som gör mig hänförd är dessa låtar verkligen värda en plats i rampljuset. Jag tycker att det här är några av det bästa låtar som gjorts, någonsin. Här kommer de, tio i topp. Några av mina absoluta favoriter som gör mig stark och svag om vart annat.

1. Bruce Springsteen - The River
Det känns som att motiveringen är överflödig. Ingen kan undgå att bli berörd och den här låten rör vid varje liten cell i min kropp, det är sjukt vad den här låten är vacker. Hela vägen igenom är den fruktansvärt vacker.  Åå, jag blir alldeles .. alldeles .. jag blir tom på ord. Och hur ofta blir jag det? Då kanske ni förstår vad den här låten rör i mig.
2. Lars Winnerbäck - Kom Änglar
Nej, jag är förmodligen inte ensam om att ha den här på toppen, inte ensam bland LW-fansen iallafall. Men Lars Winnerbäck skapar en unik känsla av förbjudenhet, av att ge och att ta och att sedan förlora. Och jag tror att många av oss har varit där. Därför blir den viktig och en enda stor känslobomb, på ett väldigt fint sätt.
3. Joakim Thåström - Fan Fan Fan
Jag har sagt det förr, men det här är den ärligaste låten jag någonsin hört. Den är verkligen genomärlig och jag älskar den för det. Joakim Thåström är också enorm på att skapa känslor med rösten, att förklara med rösten och det gör att den berör ändå in i hjärtroten på mig. All the way in. Gåshud, tanke och väldigt många känslor. Jag älskar det.
4. Lifehouse - Everything
Den här låten krånglar inte med sitt budskap, den ger en klar riktning och den säger det rakt ut. Låten säger rakt ut vad den vill säga, vad den känner. Jag vet att det låter som att jag pratar om en människa men låten känns så mänsklig. Den här texten är någonting man skulle kunna ställa sig framför en människa och säga rakt av. Utan förändringar. Det är det som gör den så viktig.
5. Johnny Cash - Hurt 
För det första älskar jag musiken, jag älskar hur den spelas och jag älskar hans röst till den. Jag älskar sårbarheten och jag älskar att det är som en sorgesång för sig själv, inte en sorgesång om någon annan. Låten sjunger inte om någon annan, den sjunger om sig själv. Förstår ni vad jag menar? Det handlar mer om att förlora sig själv, än att förlora någon annan. 
6. Kelly Clarkson - Cry
Just nu skulle det kunna vara så att jag har skrivit den där texen, rakt av. Och det är mycket därför den här låten berör mig så ofantligt. Men Kelly Clarkson har en tendens att alltid beröra mig och jag älskar hennes musik, den är den viktigaste musiken för mig. Kelly Clarkson har också en tendens att vara ärlig. Väldigt ärlig och väldigt .. väldigt ödmjuk men ändå stark. Hon är fantastisk. 
7. Lifehouse - Storm
Den här låten är så enkel, med svag musik och med hans fantastiska sångröst. När pianot kör igång ryser jag från tårna och jag blir alldeles gråtfärdig. Den ger hopp, den här låten ger så förbannat mycket hopp och jag älskar den för det. Åh, den är så vacker .. så jävla vacker.
8. Melissa Horn feat. Lars Winnerbäck - Som jag hade dig förut
Första gången jag hörde den här låten fick den mig att börja gråta. Tårarna började rinna som bara den och jag snyftade mig igenom resten för att sedan ligga och lyssna på den om och om igen. Deras röster ihop, den förbannat fina texten och musiken.. Alla ord, det är orden hon använder . Som början, "du springer aldrig ifatt när jag väl är där, jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här." Åh, det är så sjukt bra. Allting med hela låten är så sjukt bra. Fantastiskt, det är fantastiskt.
9. U2 - With or without you
Musiken i början har ett tempo som gör att man inte riktigt vet vad som komma skall. Men när han tar ton och sjunger "I'll wait for you" är jag helt fast. Det liksom spelas upp i huvudet och min hjärna registrerar varje ord, varje litet ord och jag väntar spänt på vad som ska hända. Med eller utan, det är ju så det alltid kommer att vara. Det finns inget mellanting och jag tror att det är det som gör att jag fastnar för den här låten. Det är sant på nåt vis, det han sjunger och allting flyter så bra. Musiken .. orden .. känslan.
10. 3 Doors Down - Here without you
Spelar ingen roll om det är orginalet eller om det är några fulla människor på en fest som sjunger den, den här låten är alltid bra och den är så otroligt fin. Den är sorglig på ett bra sätt och den är så lätt att sjunga med i. "I'm here without you baby, but you are still with me in my dreams" .. den personen som säger så till mig, kommer att få mig att gråta av hela mitt hjärta av den enda anledningen att det är så vackert sagt.


Sweet child o' mine



Hittade den här bilden när jag sökte på veganism.
Och jag håller fan på att omvända mig själv till iallafall vegetarian.
Är inte bilden fruktansvärt söt?
Jag skulle inte vilja äta någon av dem.
Ush. Gosa skulle jag vilja göra.
Gosa.
Inte äta.

Vi gör ett arbete nu på samhällen om veganism och miljö.
Jag sitter inte och googlar på vegansim bara för kul.
Jag brukar googla på annat.
Som typ kläder.
Alltid kläder.

Tillslut

Efter regn kommer solsken.
Det är väl så man brukar säga och ibland gluttar små värmande strålar fram bakom alla moln, vilket känns enormt givande just nu. Har snart lov och jag har en massa fina vänner, många planer och en London-resa på G. Sen är det sommar och då kan det bara inte bli dåligt. Det här kommer att bli bra. Tillslut. Jag vet det och jag tror på det.

Fick väldigt bra cred på engelskan idag vilket gjorde mig till ett enda stort happyface, och med några sms i inkorgen flinade jag ännu mer och nu känns allting mycket bättre.
Det här kommer att bli bra.
Men jag kommer att fortsätta lägga till ordet tillslut.
Det här kommer att bli bra.
Tillslut.


PUSS!
Och en extra puss till mormor!

.

Jag var ärlig när jag sa att ingenting kunde knäcka mig.
Men att bli totalt sviken, nedkörd i botten och fortsatt sparkad på när man ligger blir droppen. Ja, jag är helt knäckt. Så behöver ni inte gå runt sen och fråga hur jag mår. Nu vet ni.

H&M reklam



Min H&M reklamaffisch.
Är klar så nu blir det lite dötid fram till klockan tre.
Funderar på att fortsätta med hemsidan, men jag är mer motiverad att lägga mig i en av sofforna med min Ipod. Eller om jag ska göra nåt sorts modemagasin av det hela .. låtsas att jag gör en H&M katalog. Äsch, vi får se vad jag kommer upp med.


Vi skapar nöje av allvar, smart eller idiotiskt?

Plötsligt dök hon upp där på teven. Hon hade blivit en komedi, en rolig berättelse i fina klänningar, en skrattattack som gav utlopp för en sorts skadeglädje. Men sedan dök hon upp igen, i en av världens mest kända talkshows, och skrattet tystnade lika fort som det konkret började. För ingen ville längre skratta åt någonting så allvarligt och sårbart. Jag kände mig kluven mellan tanken att det var ett bra sätt att göra en komedi, en glädje utav ett problem eller om det bara var förnedrande och en förolämpning.


Detta tankerus skedde för ett par veckor sedan då jag i min ensamhet, om man inte räknar godis som sällskap, zappade mellan kanal tre och fem. På femman dök hon upp som den roliga och tokiga tjejen med välkammade lockar, solglasögon på huvudet, en glansig scarf och en klänning som matchades med ett par höga klackar. Det kändes inte som ett problem, det kändes som en livsstil att hon utan hämningar drog sina bankkort om och om igen.  Men på trean satt hon där med tårfyllda ögon, hennes händer skakade och blicken var ostadig och skrek ut en stor ångest. Ett köpberoende ger samma kick som heroin, visste ni det? En shopaholics bekännelser.. vilken var egentligen den rikigta berättelsen och har vi rätt att visa upp den som en komedi över hela världen? Eller är det ett smart sätt att ge insikt? Vart skiljer vi på rätt och fel?


Det jag pratar om är den nya biofilmen En shopaholics bekännelser och ett avsnitt av Operah. Filmen är en komedi medan Operah tog upp problemet där shopaholics, eller köpberoende, grät ut sin ångest över skulder, över förlorad tillit och över alla klänningar och kjolar som hängde i garderoben oanvända med prislapparna kvar. En av kvinnorna som var gäst i talkshowen berättar hur hon slog sönder sitt och makens nya middagsbord med en slägga bara för att beroendet tig över när hon såg ett annat bord. Det må låta vansinnigt, men det är sorgligt. Att köpe en möbel, ett klädesplagg eller en prydnadssak ger samma kick för en shopaholic som heroin ger för en drogmissbrukare. Plötsligt känns det mycket allvarligare, inte sant? 


Har vi då rätt att sätta ihop en filmproduktion innehållande en shopaholic och klistra på genren komedi, när det egentligen borde vara ett drama? Är det inte förolämpande för människorna som är fast i det på riktigt eller är det en väckarklocka för oss andra med en lite trevligare signal? Vi människor är kanske så trötta på att vakna av skrikiga, ilskna toner som signalerar problem. Kanske är det rätt sätt. Kanske är det inte det. Vad tror ni?


Söderhamns bästa vinkel

När jag och Isabelle var på väg till Gävle så stod vi där på perrongen i Söderhamn, solen sken och vi hade full koll på alla bilar som svängde runt i alla rondeller och det var då jag sa det:
"Jag tycker om att se Söderhamn från den här vinkeln"
Och det är faktiskt så. Just då kanske jag inte hade en sån bra morgon, även fast den var fin med min bästaste vän på en solig perrong så är det faktiskt sant när jag tänker efter. Jag tycker verkligen om att se Söderhamn från den vinkeln. Jag gillar tanken på att åka därifrån för en stund, en lite längre eller en lite kortare, och jag gillar att ett tag senare se samma syn fast med lite andra detaljer. Jag tycker om att åka härifrån men jag tycker också om att komma tillbaka. Jag tycker om att se Söderhamn från den vinkeln av den anledningen att antingen så ska jag någonstans, eller så kommer jag hem från någonting som jag kommer att minnas.
Jag tycker om att se Söderhamn från den vinkeln,
för att samtidigt som det är skönt att komma bort,
är det väldigt rogivande att komma hem och faktiskt märka att man ändå saknat staden lite.



www.niceart.se

Det krävs en god förberedelse för allt!


Såhär förberedde jag mig inför föräldramötet.
Gosade ner mig i ena soffan nere på media med ett stort täcke och min ipod. Slumrade till litegrann innan Örjan kom och tände lampan och sa "Godmorgon, ligger du här och sover du. Nu ska vi koka kaffe!"
Men annars tyckte jag att jag och Charlie skötte mötet väldigt bra och alla fick svar på frågor och funderingar.
NU TAGGAR VI LONDON!

Väntan

Sitter i skolan och lyssnar på U2:s with or without you.
Fördriver tiden inför föräldramötet, sen vill jag bara hem och sova.
Haft en tuff dag idag.


En bild som isabelle fotade till sin modefotografering.

I'm afraid

Jag tror att jag är mest rädd.
Tänk er att ni står på en plattform högt upp i luften. Det finns ingen väg upp, ingen väg ner mer än att hoppa och nedanför är vattnet lugnt, solstrålarna glittrar ovanpå ytan och du trivs plötsligt där uppe. Du trivs, du känner dig hemma och du känner att det inte gör så mycket att stå där uppe, för det kommer att bli bra. Tills du upptäcker det. Små elaka krokodiler och pirajor i vattnet, en ostadig plattform, vind, blåst, solen går i moln och alla känslor av att det kommer att bli bra är plötsligt som bortblåsta. Sen blir du iputtad.
Jag har fryst ögonblicket precis när jag faller av.
Av den enkla anledningen att jag är rädd.

Lalalalalaaa

 
Jag började go totaly crazy under städningen, men nu ..
.. är det inte klart nej, men det ser betydligt bättre ut.
Sen ville jag bara visa er min fina nya t-shirt och berätta att jag har ett mvg i svenska som tydligen ingen eller inget kan rubba. Jag tackar Åsa för det. Nu måste jag fortsätta städa för att välförtjänt kunna ta en paus senare med fruktsallad och lite tv.

*trumvirvel* .. eller inte.


Detta är vad jag har valt för inriktning  under tredje året på min kära utbildning.
Text i första hand, eftersom skriva är det jag kan, utan att ljuga.
Och grafiskt i andra för att det är så förbannat roligt.
Så får vi hoppas att det blir bra..
.. men jag är inte så sugen på den där Mediekommunikationen B som jag får med i Textkursen .. jag var inte så stort fan av Mediekommunikation A så, ja .. men jag hoppas att det blir roligare nästa år! :)

Städning, miljö & godissug

Jag tänkte ta en powernap för att orka med mitt fruktansvärt stökiga rum, men det blir att skriva klart miljökrönikan till SöderhamnsNytt istället. Så får jag sätta igång lite Pink, (I'm not dead-skivan) och röja undan skiten!
Men nu, skriva.
Och vet ni, jag blev så glad när jag upptäckte att vår första ung mamma, Josephine, har fått en son. Ett stort grattis! 

  
Förstår ni varför jag måste städa?
Och detta är bara en liten del ..
GE MIG SOCKER SÅ JAG ORKAR.

Mina foton till H&M kampanjen


Heroin rock chic by H&M Divided


Fun and pattern by H&M Divided


Punk is the new fabulous by H&M Divided


H&M fits everybody perfectly
Produktbilden

Här är alltså hela min H&M kampanj.
Tack till Timmy och Isabelle för modellandet, och till min älskling Dizel!
Blev faktiskt väldigt nöjd!
Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker!
PUSS

Chockerande kanske?

Jag slog mig själv i huvudet alldeles nyss.
Bara för att jag ska vakna till och sluta deppa.
Nu gör det ont i huvudet istället ..

Och vill ni höra nåt chockerande?
Jag vill inte ha sommarlov.
För jag vill träffa min klass varje dag, lära mig nåt nytt varje dag och veta att jag har någonting att göra varje dag. Jag vill ha det där som låter mig glömma för en stund. JAG TRIVS SÅ BRA I SKOLAN även fast det är jobbigt med en hel hög med grejer som ska göras. Men vi kämpar, vi biter ihop.


I'm a big questionmark

Jag lovade er ett inlägg om hantering, att acceptera och att möta den nya.
Ärligt, jag vet inte vad jag har lärt mig av det här idag. Det var alldeles för tidigt för mig och det skapades bara en massa ilska, frustration och ibland rent hat. Det var fruktansvärt jobbigt, det är det enda jag kan säga. Fruktansvärt. Men samtidigt så har jag lärt mig en sak; det blir fel att gå vidare snabbt.
Det är elakt, det är osmidigt och det är onödigt.
Om ett tag kanske jag kan skriva ett bättre inlägg om det här.
Om ett tag kanske jag vet mer.
Troligtvis.
Och tyvärr.

Till nåt roligare och finare.
Är han inte vacker på den här bilden jag tog igår?
Han ser så stolt ut, gogubben.


Hold your thumbs for me people

Mitt under partynatten igår hittade jag en SöderhamnsNytt mitt på gatan med vårat stora modereportage! Och jag tyckte det blev rätt så bra .. men på nåt vis hade jag nog lite högre förväntningar på det .. men äsch, det blev fint! Tryckte var inte speciellt bra i den tidningen jag hittade iallafall, men jag får hoppas att det inte var allt för många med suddiga bilder. Våra modeller såg jävligt läckra ut iallafall, en stor eloge till dem!

Nu ska jag iväg på ett litet träningsläger.
Idag är det upp till bevis hur mycket jag klarar av, på ett helt annat sätt än det fysiska aktiviteterna. Jag ska i stort sett möta döden i vitögat. Detta kommer nog kvällens blogginlägg handla om.
Hantering, att acceptera och att möta den nya.
Puh, vi får la se hur det går.
Håll tummarna för mig, känns som att det kommer att behövas.
PEACE OCH PUSS!


LET'S GET THIS PARTY STARTED!!





Jag och mina skor är redo!!

Bye bye, hello football


Såhär ser jag ut nu.
Ska iväg och kika på fotboll med några av mina brudar.
Vi hörs senare!
(Kände ni vad Kenza-likt det där blev nu. "Såhär ser jag ut nu". hehe)

En skugga av någonting vackert

De gamla grekerna blev kända för hur starkt de kämpade, hur mäktigt de älskade och för deras intelligens, hjärta och passion. Där handlade det om att strida för allting och inom oss alla lever det nog allt en gammal grek. Själv vill jag helst vara Akilles tror jag, med endast en enda svag punkt. Han stred bättre än alla andra, han älskade mäktigare än alla andra och han var passionerad som ingen annan. Jag vill någonstans bli den där personen. Som kämpade och vann, som var passionerad och som gav sitt hjärta i allt den gör. Och vet ni vad, jag tror att jag är påväg. Han dog när de fann hans svaga punkt och kanske är det så vi alla någon gång kommer att lämna det här livet. När jordelivet är slut har vi kanske gjort allt som var menat och i slutändan kanske det är vår svaga punkt. Vår häl. Att vi har vunnit.
Vi var den där starke riddare men hjärta och passion som lämnade det mest tydliga avtryck för resten av världen. Det var det vi skulle göra och det var det vi gjorde, vilket i slutändan blev vår svaga häl.
Vi kommer att, med tiden,  bli den vi är menade att bli.
Jag tror på ett utstakat öde.
Jag tror på en Akilles inom oss alla.
Och jag tror på en häl.

Men det känns ganska underligt att det är när man väl förlorar någon som man förstår hur mycket som man älskar den personen. Ska det behöva vara så att vi människor måste förlora det vi håller kärt för att förstå kraften som ligger bakom? Och de som inte förlorar kanske redan har upptäckt det och oss andra vill livet bara visa vad som betyder något i någon form av läxa i det bästa och värsta slaget. Vad är det för mening med att älska villkorslöst om man ändå inte får göra det så? När det ändå alltid finns villkor, det finns saker som inte är rätt, det finns saker som är rätt. Varför ska det behöva sluta med att det gör ont? Vad är det för mening med att älska så pass om det inte ska räcka till, vad är det för mening med att göra någonting bra för sig själv och någon annan om man inte ska få någonting utav det? Det är underligt att det alltid ska behöva finnas konsekvenser för allt vi gör, även om det är bra saker. Vad får vi egentligen ut av smärta och sorg? Mer än den smärta och sorg, de tankar och känslor, som finns där för stunden?
Vad får vi ut av det?
När vi gör någonting bra, är det meningen att vi ska behöva betala för det sen?
Är inte det lite underligt att vackra saker också har en skugga, när det ändå är det vi försöker bygga den här världen på. Den där skuggan har redan skapat nog med elände.


under en stjärnhimmel

Livet är inte att leka med gott folk.
Även fast det är till för det.
Men med lite shopping och en dag i andan av Sex and the city tillsammans med min bästa bulle så känns det mesta lite ljusare. Kom hem med två par skor (ja, jag vet. Men jag hade lite sorger att dränka), två linnen, en tshirt, örhängen, en keps och lite presenter. Kanske fotar det senare, om jag har ork. Ska dona lite med jobb och presenter nu ikväll hade jag tänkt. Vi hörs senare, och förresten, här nere är en liten ... text/dikt/kalla det vad ni vill som jag skrev igår.

Kommer du ihåg hur vi genom en halvsmutsig vindruta tittade på stjärnorna.

Du sa att mina läppar var mjuka och jag log när våra möttes under ett biltak,

under en stjärnhimmel.

Vi älskade varandra fullständigt och villkorslöst och tillsammans sa vi att vi aldrig skulle ta slut, precis som universum var oändligt och utan slut.

Under en stjärnhimmel fanns bara vi,

under en stjärnhimmel en klar natt i april fanns det bara vi,

precis som det alltid hade funnits i hundratals dagar.

Hundratals dagar senare skulle vår stjärnhimmel bli mulen,

Men vi kämpade, vi sa att stjärnorna fanns där även fast de skimrade svagt,

Men de försvann,

Och likaså gjorde vi.

Puss på er!


A new lover for me


MY NEW LOVE!
Detta är alltså en ny tillgång till min "kläder-med-leopardmönster-samling!"
Börjar få en hel drös nu och jag älskar det!

Much have been done, and has to be done

Det känns som att jag har hunnit med väldigt mycket idag.
Jag är i stort sett klar med modefotograferingen, hann med två till teman idag tillsammans med Isabelle & Timmy. Tack båda två för att ni ställde upp. Sitter och försöker komma på nåt finurligt namn till båda fotograferingarna .. funderar på "fun and pattern" och "punk is the new fabulous". Bilder får ni se senare .. tänkte göra ett inlägg med endast mina H&M fotograferingar senare när allt är redigerat och klart.

Nu ska jag fortsätta med lite saker som borde ha gjorts men som hamnat lite på sidan av allting när skolan satte igång sin slutspurt. Imorgon blir det iallafall Gävle med Isabelle. Jag tror att jag behöver komma bort en stund.
PEACE OCH PUSS



Fotograferingen med Timmy.
En liten tjuvkik kan jag allt ge.
Hoppas han inte blir sur på mig, för bilderna blev faktiskt grymt snygga!

Fun means .. stress.

Som ni alla säkert vet så går jag Medieprogrammet och vet ni vad de är experter på? Att lägga in slutarbeten som ska vara klarar samtidigt och alltid innat ett lov. Så nästa vecka ska detta vara klart.

- Modefotografering H&M Divided
- En film på fem minuter, egen produktion.
- Hemsida
- Framsida till ett H&M reklamblad
- Individuell textuppgift
- Hemtenta Religion

Jag har få se, åh, tre punkter kvar.. eller tre och en halv kanske.. 
Men de ska nog gå fort, hoppas jag. Inge mer sitta kvar efter skolan.
Men jag har en drös med jobb här bredvid mig också.
Åh, *stress*
Men vet ni?
DET ÄR JÄVLIGT ROLIGT OCKSÅ!

Ett enda stort frågetecken

Jag tycker att det är skrämmande hur människor kan förändras, hur livet kan förändras och hur saker, konkreta som abstrakta, kan förändras. Hur saker som förut var så fruktansvärt naturliga helt plötsligt har försvunnit ut i tomma intet och hur saker som var så bra plötsligt bara har gått upp i rök. Det känns helt obegripligt att så mycket känslor och någoting som innehöll så mycket bara kan försvinna och att ingenting finns kvar. Ingen vänskap, ingen kärlek, ingen gemenskap, ingen omtänksamhet. Hur allting som fanns där, alldeles alldeles nyss, bara kan glömmas bort.
Vad är det som gör det?
Är det vårat fel?
Eller är det ett naturligt sätt, att allting bara försvinner?

Eller glömmer vi bara bort det?

Mer tid åt folket!

Nu ska vi se sa blinda Sara och stoppade gaffeln i ögat.
Jag har en hel del saker att ta tag i.
Till och med människor som ringer hem hit frågar om jag är trött.
Iallafall, detta står på kvällens schema.
- Skriva reportage, och inte bara ett utan tre
- Filma
- Städa
- Planera lite saker
- Ut och springa arslet av mig

Så bloggen, vi hörs!

RSS 2.0