Fridas värld bland tankar och ord. -

London, educate me!

När man hittar någonting som verkligen passar, som man verkligen vill och som man känner att man verkligen kan klara av så sprider det sig ett förväntansfullt lugn i kroppen. Ända ner från tårna går det på mig nu, ända ner från tåspetsarna ut i hårstråna. Det pirrar lite, förväntansfullt men lugnt. Jag har länge känt att jag måste våga göra det jag vill, att livet är ett upp och ner vänt timglas vare sig jag vill det eller inte. Jag vet vad jag vill göra efter gymnasiet, jag vet vad jag vill bli. Frågan är bara vart. Vart ska jag prova mina vingar, vart ska jag förverkliga mina drömmar, vart ska jag leva någonstans? London kanske är svaret på den frågan. Nu kanske det verkligen är svaret på den frågan. Nu har jag hittat det. American Intercontinental University. Bachelor of Arts in Mass Communications. Jag vill rikta in mig på deras kurs i reklam och pr. Jag vill börja utbilda mig till copywriter i London. Det är London eller Stockholm, och varför inte London? Jag är kär i London, jag har för tusan en I love London tröja på mig just nu. Jag har älskat staden sen vi var där för tre och en halv vecka sedan och jag har längtat tillbaka. Som jag har längtat tillbaka. Jag kände mig hemma.

Jag har tid på mig, att bestämma mig, att fundera. Men jag har iallafall hittat någonting som jag vill, som jag vet att jag skulle kunna hantera. Stockholm eller London. London eller Stockholm. Åh, jag vill! Jag vill till London!



American InterContinental University London
Bachelor of  Arts in Mass Communication (BA)
Mass Communication
AIUs populära program inom mediaproduktion syftar till att förbereda studenterna inför ett yrke inom den dynamiska och expanderande mediala industrin som innefattar allt från television, producent, copywriter, musik, reklam, radio och marknadsföring. Utbildningen hjälper dig att utveckla din tekniska förmåga och konstnärliga talang och de små klasserna gör att du får stor individuell uppmärksamhet av de kvalificerade handledarna, som samtliga arbetar professionellt inom mediabranschen. Praktiken vid ett mediaföretag ger dig möjlighet att uppleva den mediala konstformen på riktigt och kan ge dig kontakt med framtida arbetsgivare.


And the sun is awake

Vilken fruktansvärt fin dag. Klev i mina korta jeansshorts, bikinibh, drog över en stor och tunn grå t-shirt och satte upp håret. Sen vandrade jag iväg och köpte glass med Malin och tittade på fotboll i den stekande solen. Om en timme är det min tur att leka med bollen, vi har träning och det känns som att det kommer bli jobbigt i den här värmen. Imorgon är det match, hoppas på lite mer kyla då, men sen får det gärna steka på igen.

I min ipod denna vecka:
Ashley - Escape the Fate
I want to be loved - Bon Jovi
Emma-Lee - Johan Palm
45 - Shinedown

Väförtjänt chipspåse och journalisten är hemma


Nu är jag hemma igen.
Jag är trött som tusan i huvudet, har ont i öronen, avskaft nagellack och bläck på fingrarna. Som det brukar vara efter en jobbkväll/natt i den här kategorin alltså. Musik, mingel, umgänge, band. Ännu ett presspass till samlingen! Nu blir det chips och tv en liten stund, för att få lite i magen och slappna av. Jävla snygg bild va? Shit. Ibland är man allt bra ofräsch. PEACE

Akrobatik på hästrygg

I helgen som kommer ska vårt reportage om Voltige gå i tidningen, så nu sitter jag och tyder anteckningar. Ingressen flöt på bra, så nu känns det som att texten kommer att bli klar på nolltid. Så jäkla skönt när det blir så, när det bara flyter på av sig själv och jag inte behöver traggla, leta ord och kämpa mig till grymma meningar. Nu flyter det bara. Egentligen kanske jag skulle ha skrivit klart den här på engång men jag prioriterade andra texter som skulle in innan och skolan, men nu är det dags att skriva den iallafall! Ett reportage har jag med den här helgen med, om Downs syndrom barnen. Såg PDF:en, blev riktigt snyggt! Väntar spänt på tidningen så att jag får se det i tryck, alltid en härlig känsla tycker jag. Som en liten belöning för jobbet man lagt ner. Gillar mer när tidningen dimper ner än lönekuvertet, faktiskt. För det är skriva som är min passion, inte pengar.

Åter till antecknings-tydandet. Ibland kan jag skratta åt mig själv. Hur kan man ha så svårt ibland att tyda det man själv skrivit? Fast iofs, det här ett och ett halvt året som journalist har förvrängt min handstil drastiskt från tjejigt och snyggt till en massa flygande kråkfötter. Men men, det är det värt. Jag kan fortfarande skriva snyggt, om jag vill.
Bjuder på två bilder från voltigen som Pontus knäppte.
Glöm inte hans blogg med!


Over and out



Jag slutade i skolan vid ett, drog ner på stan och färgade ögonfransarna, åkte hem och lockade håret, satte upp det, målade naglarna. Drog på mig leopardlinnet och den svarta kjolen högt över midjan, trädde på smyckena och drog försiktigt upp strumpbyxorna längst benen och klev i klackskorna. Sen blev det mat, umgänge, musik, lekar, bål, vin och en massa härliga upptåg. Nu har jag trasiga strumpbyxor, ruffsigt hår, halvtaskigt smink och en trötthet som heter duga, så vi säger godnatt för idag. Klockan är typ fem i tre här på lördagsmorgonen och jag kan lova er att jag sover bums om ungefär fem minuter. Idag, lördag alltså, väntas jobb, jobb och åter jobb. PEACE

PUSS PUSS PUSS

PARTY!
Så att ni vet vad jag gör och vart jag håller hus. PUSS

En liten puss såhär på kvällskvisten

Slipar på både ny design och slutprojektet i Religion A.
Så ha tålamod med mig så kommer jag med nya krafter!

Slutprojekt Foto A





Det sista vi gör i Foto A är ett självporträtt,
som ska spegla de vi är & göras utefter en speciell fotografs genre.
Ja och det här är några utav mina. Blev inte som jag tänkt mig men det duger nog. Jag tog en fotograf som hette kommer-inte-ihåg som använde antika möbler och svartvitt. Sen valde jag att vara naken för att det speglar mig som person. Jag älskar att skriva, det är min passion och när jag gör det är jag helt utelämnande. Naken. Helt naken.


Första bilden i färg också.


Hey boy ..

Smörgåsar och jouice nu.
Har varit och gjort färdigt den sista fotouppgiften som innebar ett självporträtt som ska spegla den jag är men samtidigt inpireras av en fotograf. Om det gick bra? Ett stort, fett nej. Hade så mycket tankar, idéer och var full av energi men när jag märkte att det inte funkade så rasade det totalt. Ska försöka redigera någon bild bra iallafall .. suck. Visar er senare. Åter till kvällskäket, fotoredigeringen och religionen.

Så att ni vet liksom

Sanna: Vad gör du?
Frida: Jag ska väl gå och sova, men jag orkar inte.
Sanna: Bra ursäkt.

Och om man tänker efter, så är det ganska dumt sagt, men jag har en förklaring och eftersom jag inte har någonting annat att blogga om så tar jag det nu. Kommer kanske bli det mest onödiga blogginlägget under den här bloggens livstid, men då får det vara så. Klockan var 23.30 och jag var helt enkelt för trött för att orka stänga av datorn, borsta tänderna, bädda, klä av mig och göra allting annat som hör rutinen till. Så egentligen så kanske det inte var så dumt sagt ändå. Jag orkade helt enkelt inte gå och sova, för det är mer komplicerat hemma hos Frida Söderlund än vad man kan tro. Jag måste ruska lakan, täcken och kuddar innan sängdags och bädda om allting. Annars kan inte jag sova och får tvångstankar. Och hur jobbigt är inte det?
Detta har då alla mina kompisar, tidigare pojkvänner och andra sovkamrater fått uppleva. Jag blir vansinnig om jag inte får ruska allting i sängen, för då är det fortfarande smuligt på lakanen och då kan jag inte sova.
Så att ni vet.
Om ni hade tänkt sova med mig liksom.
Då kommer ni få en ruskad och ordentligt bäddad säng,
vare sig ni vill det eller inte.
 
Bara för att ni ska få någonting roligt att titta på.
Från hösten 08 - jag & Eric hade tråkigt på en rast.

The good kind

Ibland när jag är rastlös i kroppen och irriterad så blir jag väldigt frustrerad när det gäller det mesta. Som när det spelas jättehög musik här hemma som jag verkligen inte vill höra eller som nyss, när jag verkligen ville lyssna men inte hittade en enda låt som inte skar i öronen och som inte gjorde mig ännu mer irriterad och ilsken. Men nu har jag hittat den och den blir nästan som en smekning över mitt ilskna inre. The good kind med The Wreckers räddade mig från att hoppa sönder sängen, skrika rätt ut eller kasta allting i väggen. Så irriterad är jag. För att jag inte kunde vara glad idag fast jag ville, för att jag inte gör det jag borde och för att allting blir ingenting för mig just nu. För att det inte är fredag. För att jag inte har någon motivation. För att jag är trött. För att det är ett enda jäkla kaos i mitt rum. Jag är irriterad på allt och inget, så antingen kommer det att bli en skit träning ikväll eller så kommer det att bli bra. Men jag är inte bra när jag blir irriterad, jag behöver få vara glad och nöjd. Då kommer energin.
Det hjälper inte att jag är tävlingsinriktad, envis och jävlig.
Det räcker inte till. Det blockerar mig ibland.
Jag behöver glädje och en känsla av att duga.
Då blir det bra. 

Med sommaren kommer glassen

Frida: Jag vill ha glass ..
Mamma: *suckar* Du äter ju glass hela tiden.
Frida: Gör jag väl inte alls det!!
Frida blir skitsur och går in.
 
Det gör jag väl inte alls det .. eller?

Tired minds

Idag har varit en sån där dag då jag verkligen försökt skina lika starkt som solen, en dag som jag velat vara jätteglad rakt igenom och pigg i både huvudet och kroppen. Men det blev inte riktigt så ändå. Utåt kanske det såg ut som så men jag var så rastlös och trött i kroppen, vetskapen om alla skolarbeten, jobb och andra saker låg som en tyngd på mina axlar och jag känner verkligen att jag faktiskt inte kommer att hinna med allt som ska hinnas med. Och jag orkar inte ta tag i det. Jag har ingen ork. Det slutar bara med att jag fipplar med annat eller halvsover, för trött är jag hela tiden. Hela, hela, hela tiden. Jag är som ett litet barn som skulle behöva minst en tupplur på förmiddagen och sen en på eftermiddagen.

Två jobb är iallafall ivägskickade och klara, två är kvar.
Inget skolarbete är avklarat, vilket betyder att tre återstår.
Jag är så fruktansvärt slut i både kroppen och huvudet att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det är slut med motivation nu när det gäller skolan. Jobba däremot är lika roligt fortfarande även fast jag har en liten spärr i huvudet som hindrar mig från att tycka att det går lika lätt som det brukar att skriva. Men det blir bra, om två veckor så är nog allting slut. Alla kurser, alla arbeten, det andra året. Sen väntar allt och lite till.
Peace

Pontus bilder från fallskärmshoppningen






Bjuder på fyra bilder som Pontus knäppte under fallskärmsjobbet.
Jag skrattar åt mig själv på nästan varenda bild eftersom jag är så fruktansvärt stekig i mössan. Inte sant?


Myspys med guldklimparna

Det ömmar så förbannat i rumpan!
Cyklat över 2 och en halv mil idag, inte illa pinkat för årets första cykeltur. Jag känner mig väldigt hurtig efter dagens alla bravader. Cykeltur till Stenö för beach volleyboll, strandrugby och kubb med min älskade klass. Ni gör mig så glada så det är inte sant och jag älskar skolan bara för att ni är där, era jäkla guldklimpar! Efter fyra timmar i solen har jag inte världens snyggaste bränna, en "linne-bränna", och Lisa skrattar varje gång hon stöter på mig här hemma i huset, men det känns bara bra att roa någon iallafall. Dagen har vilket som varit fantastiskt härlig, varm och avslappnande men med en massa bus och tok.


Järngänget vann första  kubbmatchen mot grabbarna grus.
Viktigt, jäkligt viktigt!


Stekigt inför rugbyn

 
Steket fortsatte hela dagen lång



Sen skulle jag och Pontus jobba lite men vi var en timme tidig så det blev lite glass på Sibylla innan. I kön fick jag naturligtvis beslutsångest. Mat eller glass? Mat eller glass? Mat eller glass? Har inte ätit någonting på hela dagen .. Hm. Glass, helt klart glass. Glass finns inte hemma. Minst tre kulor. Mat finns hemma och hem kommer jag ju om någon timme vilket som.
Vilka smaker jag tog?
Choklad, Daim och Blåbär. Såklart!

Nu har jag huvudet fullt av plugg, plugg, plugg och jobb, jobb, jobb.
Måste skriva klart texten innan jag kryper ner med John Blund.
Peace

För att jag vill vara den jag var där


Who I am for the moment

När det händer någonting omtumlande i mitt liv, någonting drastiskt, oväntat och chockerande så blir jag helt annorlunda. Det är som att jag kryper in i en liten bubbla, lever inne i den och bara låter allting ske runt omkring, med mig och utan mig. Jag vänder mig lite innåt men blir plötsligt väldigt högljudd och social bland människor, vill låna upp hela bibliotekets alla böcker, lägger allt viktigt åt sidan och kan bara sitta och stirra rätt ut i luften när jag lyssnar på musik. Jag sitter och bläddrar igenom alla kategorier på H&M, Forever 21, Topshop och alla andras hemsidor, följer fler bloggar än normalt, kastar allting på golvet, stirrar upp i taket när jag ska sova, får ett begär efter att ut och gå, spenderar pengar som en jäkla fontän, dricker men äter inte så mycket, blir irriterad på småsaker som bilder i morgontidningen eller en rubrik som enligt mig är helt felskriven och jag kan stå och bara stirra in i garderoben och fundera på varför jag lagt ner så mycket tid, energi och pengar på det. Jag blir liksom .. en sån som analyserar allt och inget.
En sån som bryr sig mer men ändå mindre.

  


Puss

Ledsen för skitkass uppdatering, men när livet är rörigt blir allt annat det också. Tusen pussar så länge, ha tålamod med mig.


För att jag är stolt


En snabbvisit till himlen och sen ner

Om ni är lite fundersam på vart jag har varit idag så har jag hoppat fallskärm.
Jo, det är sant.
Kastat mig ut från ett flygplan, fallit fritt i 200 km/h under en minut från 4000 meters höjd och svävat över Mohed. Ja, jag har gjort det det och det var så jävla häftigt!
Det är verkligen fantastiskt att vara journalist!
Bilder kommer senare, hade en fotograf med mig under hela hoppet!


God gave me words and makes me use them

Ibland är livet verkligen en enda röra.
Jag skriver journalistiska texter varje vecka, reportage och krönikor. Jag skriver skolarbeten, noveller, reklamtexter och jag skriver dagbok. Jag skriver dikter, jag skriver rim och jag skriver blogginlägg.
Och nu ska jag skriva till en dödsannons.
Ibland känns allting bara sjukt. Så jävla sjukt.


Wind will blow, into your face

Jag läser andras bloggar noggrant.
Försöker leva mig in i dem, låtsas att deras liv är en del av mitt.
Försöker förtränga vad som hänt.
Försöker förstå varför det som händer .. händer.
Funderar på när allting ska ta slut.
När min värld ska sluta krossas.

"Jag är så stolt över dig!
Jag är så stolt över att du kan skriva som du gör.
Du är fantastiskt duktig på det du gör och jag är så stolt"
Jag är så stolt över dig med mormor,
det är svårt att beskriva hur många gånger du fått mitt huvud ovanför ytan när jag trott att jag inte orkade simma mer. Och jag vet att du finns här. Du är bara lite längre bort.

.. and he did

The wise man said just walk this way
To the dawn of the light
The wind will blow into your face
As the years pass you by
Hear this voice from deep inside
It's the call of your heart
Close your eyes and you will find
Passage out of the dark

Here I Am
Will you send me an angel

Here I am
In the land of the morning star

The wise man said just find your place
In the eye of the storm
Seek the roses along the way
Just beware of the Thorns

När ord inte räcker till så lånar jag andras.
Saknad kan inte beskrivas i ord.
Det kan inte sorg heller.
Vila i frid.

Love Conquers All



Vi fick i uppgift för någon vecka sedan att göra en egen, individuell film om vad vi ville. Den fick se ut hur som helst och innehålla vad som helst. Jag hade hjärnsläpp, noll fantasi men så släppte det och jag visste vad jag ville göra. Jag antar att man kan tolka filmen hur man vill men jag tycker ändå att budskapet är ganska klart. Här är min film iallfall, kommentera gärna vad ni tycker och tänker. Puss!

Everyone has a passion for something

 

Tankarna fladdrar ofta iväg till andra destinationer när jag väl bestämt mig för att sätta mig ner och göra det som ska göras. Försöker skriva examensarbetet i religion nu igen men jag började helt plötsligt att fundera på min lilla karriär som bandyspelare som helt plötsligt liksom är slut. Jag ska inte spela bandy i vinter för första gången på flera, flera år. Jag började som Bambi på hal is, kunde knappt åka och när jag kunde åka kunde jag inte bromsa men när jag väl lärde mig allting tog det mig långt. Till Hälsingelaget, till bästa spelare i Hälsingelaget, till elitläger, till en av de trettio bästa i min ålder i hela Sverige, till landslagsläger och nu är det bara slut. Poff. Borta. Slut. Över. Och under denna tid hade jag aldrig någonsin skjutit en straff i hela mitt liv, tills näst sista matchen av årets säsong och gissa vart jag sköt den?
I stolpen.
Jag kunde tydligen varken få den i mål eller utanför, men i stolpen.
Kändes som ett komiskt avslut på den bästa tiden i mitt liv.
Men får jag bestämma så är det inte över än. Jag spelar fortfarande bandy, i mitt hjärta göra jag fortfarande det och jag kommer alltid att göra det. Bandy är min passion och den har betytt ofantligt mycket för mig. Mer än vad någon någonsin kan förstå men i vinter blir det att snöra av sig skridskorna och på med inomhusskorna för innebandyspel i division två. Och det känns ändå bra. Det kommer aldrig bli som bandyn men jag kommer fortfarande få ha roligt och göra någonting jag tycker om. Men som jag kommer att sakna det .. sakna Hällåsen, sakna känslan av att kliva ut på isen och jag kommer att sakna känslan av att vara bra, av att vara genomlycklig och att känna passionen. Jag kommer att sakna det men jag vet att jag kommer att hitta tillbaka till det.
Någon gång i livet.

Buddhismen

 
Idag börjar vi inte förrän klockan två och eftersom det är fullt av skolarbeten och jobb för mig just nu så har jag bestämt mig för att ta tag i examensarbetet i religion såhär en måndagsförmiddag. Jag har en mailkompis som heter Thiwanka och hon bor på Sri Lanka. Hon är buddhist och har många åsiker om världen, kärlek och andra saker. Vi har diskuterat flitigt, nästan blivit lite smått arga på varandra när vi dikuterat dessa ämnen, då framförallt kärlek. Jag tror på kärlek men hon är inte riktigt av samma åsikt. Hon säger att hon inte tror på den kärlek som jag tror på men att hon tror på kärleken i sig. Så därför blir Thiwanka mitt examensarbete. Hon har hjälpt mig genom att svara på väldigt många frågor om det mesta genom sitt buddhistiska perspektiv och hon har kommit med väldigt bra svar. Tillsammans med hennes svar och en bok jag har om Dalai Lama så ska jag göra ett förjäkla bra examensarbete om kärlek och världen genom ett budhistiskt perspektiv.

Och för den som inte vet det så äger jag 16 Buddhafigurer och en tavla.
Jag är nog lite buddhist jag med längst inne.
Men än så länge är jag religionslös.

Best friends forever

Syster & Lisa har dragit till Halmstad i en hel vecka .. och jag får för första gången lyssna på min musik hur högt jag vill utan att någon överröstar. Men hur kul är det egentligen då? Istället så har jag ingen att prata med. Och dammråttorna har ju mamma tvingat mig att dammsuga upp så de är inte heller kvar.. Alla lämnar mig här i livet. Till och med teven har sagt tack & adjö och har slutat att fungera.. så där försvann det sällskapet med. Nej, jag ska väl vara glad för min mobiltelefon och dator. Det är riktiga vänner det! Jag kanske borde ha sökt in till den där serien med Paris Hilton där hon söker en Best Friend Forever. Hon verkar vara en helylle kompis hon.. Jag menar, bara riktigt bra kompisar måste söka vänner genom en tv-serie. Det förstår ju vem som helst!

  
Se vad bra jag passar som Nicole i Simple Life. Bilden är klickbar för den som vågar se i större format. Jag menar jag har väl kriterier för att vara Paris BFF! En gång i tiden blond (nästan), trevlig och gillar att partaja. Dessvärre är jag ju också smart och kunnig .. kanske inte passar in ändå. Tusan. Tur att jag redan har så fina vänner! Lojsan och Isabelle är två av dem som jag älskar väldigt, väldigt mycket! :)

I feel no different

För att jag känner exakt lika idag,
så lägger jag upp en text jag skrev för ett tag sedan.

För mig kommer nog livet alltid att vara svårt.
Jag har alltid haft någonting att tampas med, alltid haft någonting att kämpa för och alltid vant mig vid att antingen vinna eller förlora. Jag tror att det är meningen att det ska vara såhär för mig. Jag tror att det är meningen att jag ska gå igenom och uppleva alla dessa saker, träffa på alla dessa människor och känna exakt det jag gör. För om det inte fanns en mening med det hela, så vet jag inte riktigt om mina fötter skulle vandra på denna mark idag. För jag har alltid trott på att det finns en mening med allting och jag tror att alla dessa saker, hädelser, val och människor kommer att leda mig fram till det jag är menat att skapa. OM jag inte kände allt som jag gör, inte träffade på alla människor och bara förlorade eller vann utan anledning, varifrån skulle mina ord komma? Min inspiration, mina känslor, mitt inre?
Jag tror på en större mening med allting.
Och jag tänker fortsätta med det.
För att det är det som ger mig allting jag andas för. Ord, vänskap, kärlek. Det ger mig det jag behöver, men det har också gett mig otroligt mycket som gjort ont. Men jag vet vad jag ska göra med det. Med alla minnen, med alla händelser, känslor.
Jag ska sätta ord på det.
Precis som jag alltid gör.



Shinedown är mina nya favoriter iallafall.
Lyssnar på dem hela tiden nu.

Försvunnen

En femtonårig flicka är försvunnen.
Även fast vi bor långt ifrån Örebro så vet man ju aldrig. Har någon sett henne?

Everything comes to an end

Nu är avslutningen på unga föräldrar serien klappad och klar. Krönikan är färdigskriven och bossen på SN tyckte att den var jättebra så nu har vi nått slutmålet med vår serie, nu väntar vi bara på slutresultatet söndagen den 24 maj. Sen har fem härliga människor och fem söta kopior rullat igenom tidningen och jag hoppas att många fördomar har hunnits med att förändras under resans gång. Jag hopppas att det blir en grym avslutning på det hela, jag är väldigt nöjd med både krönikan och den sista texten så jag hoppas att det blir grymt. Och eftersom jag har tillgång till Pontus FTP så har jag redan sett bilderna och vet att dessa också är grymma, så nu hoppas jag att det blir riktigt, riktigt bra! Vilket det säkerligen blir. Vill ni veta titeln på krönikan? "Att älska någon villkorslöst är det mest oklanderliga vi kan göra" är vad jag döpte den till iallafall, så får vi se om SN behåller titeln eller ändrar den.


Det händer förövrigt ganska mycket på jobbfronten känner jag. Nästa vecka är det fallskärmshoppning som står på schemat (och hjärtat börjar genast dunka fortare vid blotta tanken på att kasta sig ut när jag inte ens gillar att åka karuseller och just Fritt Fall varit min största skräck) och sen ligger det lite fiske, sjöslag (musikfestival) och lite annat. Känns jäkligt roligt! Nu ska jag skriva klart lite saker som ligger och väntar.
Peace

Känner för att ge er ett litet smakprov på vad som väntar på sista delen av Unga föräldrar. Så jag lånar några av Pontus bilder från det repet.


I'm a fun chick on cyperspace



Jag har ett sådant roligt liv på msn att jag har blivit tvungen att skapa en mapp som heter roliga msn konversationer bland resten av mina bilder. Jag hade så mycket printade screener med msn-konversationer så det vara inte sant och alla var unika och roliga av sitt slag så jag klarade inte av att sända dem i papperskorgen.
Så att ni vet liksom.
Jag är jävligt rolig att prata med på msn.
Vill ni adda mig så gör det.
Dock varnas barn under 15 år.
Hotmailen hittar ni till höger.
Sweet kissies in the moonlight

The music in me

Jag brukar ställa mig ute i solen med min blå ipod på högsta volym och bara stirra på trädkronorna. Jag brukar stå där och bara se dem svaja fram och tillbaka och andas in, andas ut, andas in, andas ut. Har jag berättat hur min relation till musik ser ut? Jag har ingen mixblandning i vare sig media player, spotify, winamp eller något annat musikprogram på min dator för när jag lyssnar på musik så lyssnar jag på samma låtar om och om igen. Jag lyssnar på samma låtar eller samma album i en evighet tills jag anser mig själv färdig med låten. Musik har alltid varit som terapi för mig och jag behöver få lyssna mycket, ofta och länge. Jag måste få känna någonting när jag lyssnar på musik och det är det första jag letar efter i en låt. Ger det mig en känsla så är jag fast. Det spelar ingen roll om någon säger att en låt är skitbra på grund av ett speciellt trumsolo, känner jag ingenting så känns den död för mig. (även fast jag oftat beundrat Slas gitarrsolon i många Guns n' roses låtar, men då är jag också ett litet fan av deras musik) Jag tycker mest om känslosamma låtar, det är sån jag är men jag tackar inte nej till en glad, härlig, rockig svänglåt som får hjärtat att dansa på noterna. Musik är en fantastisk del av livet men jag upptäcker ofta charmen med ny musik ungefär när den hunnit bli gammal för jag är så fast i låtarna jag lyssnar på just då. Vill ni veta vilka låtar som rullar konstant i min ipod och på spotify nu?

9 crimes - Damien Rice
Don't let me stop you - Kelly Clarkson
Hero of war - Rise against
True love way - Kings of Leon
You're all I need - Mötley Crüe
Elegi - Lars Winnerbäck
The power of Love - Frankie goes to Hollywood



" En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
"

Inget tålamod alls



Bara en massa pillande nu på lektionen. Egentligen har inte jag tålamod till sådana här saker. Jag älskar grafisk kommunikation och tycker att den kursen är hur rolig som helst men nej, jag har inte tålamod till att pilla. Photoshop och jag har alltid problem med att vara riktiga vänner. Men jag ska väl lyckas med den här uppgiften också har jag tänkt.

I know what I want


Författare. Journalist. Copywriter. Stylist. Programledare.
Designer. Projektledare. Festfixare.

Jo, jag vet nog vad jag vill. Men jag har svårt att se exakt vad jag ska göra efter gymnasiet. Nu funderar jag på att fly till London, plugga eller försöka jobba som journalist, eftersom jag har bra med erfarenhet i det området. Annars blir det nog Stockholm eller Värmland. Eller ja, jag vet inte. Västerås skulle ju sitta fint, kan jag spela bra bandy också. Om inte innebandyn tagit över min bandykärlek, men det tror jag inte. Det är mycket man vill, men svårt att klämma in allting på samma plats.

Skriver en kickass krönika

Rubriken skvallrar om vad jag sysselsatt kvällen med. Det är egentligen det här jag är bäst på. Skriva min egen åsikt, på mitt vis och sedan låta hela världen ta del utav det. Det är det jag vill, det är det jag är bra på att göra. Jag älskar att skriva krönikor, jag älskar att skriva ut allting ur mitt hjärta och sedan fylla det med nytt och sedan skriva ut det igen. Det är det här jag är bäst på. Ska nog försöka ragga till mig fler krönikejobb och jag tror att jag ska vända mig till fler tidningar och fråga där om de behöver en krönikör. I love this.

Vad jag gör just nu:

- Skriver en krönika
- Skriver ett reportage
- Funderar på från vilken höjd jag ska hoppa fallskärm
- Suckar över hemtentan inom rörlig bild
- Mailar angående examensarbetet i religion

Jag har en del att stå i.
Vi hörs senare.
Pussar och kramar


Next station: Sanna's place


Ska träffa Sanna nu men innan måste ni se min nya tischa från London.
Jag hoppar på kortet så att ni inte tror att jag petar med lillfingret i vanliga fall .. tröjan fick liksom inte plats på bilden om jag inte hoppade, kortis som jag är. Kanske dags att köpa ett nytt objektiv.

Yes, I did bring some things home


Shoppingresultatet från London
+ en klänning, ett par skor & en "I love London"-tshirt!  

Home again

Jag har avskaft nagellack, en skyhög mobilräkning, nya kläder, ett par nya skor, många fina minnen, bilder, videos och jag är jäkligt sliten men fruktansvärt lycklig efter fem underbara dagar med tjugo underbara människor i London. Det var längesen jag hade så roligt som jag haft de senaste dagarna och huvudstaden tog mig verkligen med storm. Jag vill bo i London för att den ger en känsla av att vara hemma för att klimatet och naturen är så lik den svenska och ändå är det väldigt unik stad och alldeles .. alldeles .. underbar!

 
London during noght, a very magnificent and beutiful city and sight.

Jag får dra vad som hände senare. Tänker ta en promenad med min hund och sen ska jag åka in till stan och träffa Sanna och prata om hennes Pragresa och min Londonresa. Just nu sitter jag här och längtar till skolan och klassen!! Vi har spenderat hela dagarna/nätterna med varandra i fem dagar och man borde kanske vara less på varandra men nej, jag saknar dem och vill till skolan fortast möjligt. Hörs senare ikväll.

LONDON IS CALLING!

Nervositeten har börjat komma nu ..
.. men jag är väldigt förväntansfull också.
Blir ett snabbt hejdå, haft så mycket att stå i idag.
Men om nio timmar, då drar jag. Så PUSS PÅ ER.
I will be back on TUESDAY! (kommer hem väldigt sent måndag)


Den som spar han har!

Om jag visste att det skulle ta flera timmar att flytta över kort från minneskortet till en cdskiva hade jag gjort det för längesen. Men jag har liksom vandrat runt i en liten bubbla och börjat packa och leta grejer först nu, men det är lite charmigt det med. Och ja, det är en enorm mängd bilder som ska kopieras till cdskivor men ändå ..
.. en timme och fyrtiosju minuter för 687 MB just nu?
Ah, nu ändra den sig till 21 minuter. Grymt!
Är ju cirka 4 GB som ska till skivor ..
Jag tömmer inte kameran så ofta, om man säger så.

TAGGAD SOM TUSAN!


Det här är det enda vi pratar om i skolan nu för i övermorgon smäller det.
MP2 drar till London i fem underbara dagar för att leva loppan lite extra.
Det här är kanske det näst sista inlägget innan vi åker, jag vet att det är en dag kvar och så men jag har enormt med grejer att göra. Jag har inte packat ett dyft, inte tittat om jag har allt som ska med och jag tänkte handla lite nödvändigheter imorgon (typ nässpray, öronproppar, godis, ett extra minneskort & sånt) så jag hinner nog bara blogga ett "hej-då-sakna-mig-inte-för-mycket"-inlägg imorgon. Har så mycket som ska göras klart innan och idag hinner jag inte för om 35 minuter är det samling och match i Bollnäs. Åh, jag har en sådan resfeber så det är inte sant och jag blev överlycklig när Marie berättade att Primark är fem våningar!!
Mammas reaktion:
"Neeeej! Hur många skor kommer inte du att komma hem med?!"

Det här kommer att bli en underbar resa.
Nu måste jag packa fotbollsgrejer, Londonpackningen får vänta till imorgon.
Peace

Readhed for life


Jag kan börja med att berätta att jag är vansinnigt kär i min hårfärg, jag älskar att vara rödhårig.
Man kan säga såhär att jag får mycket mer uppmärksamhet nu än tidigare på alla möjliga sätt och vis. Det är naturligtvis mer blickar, mer folk som tittar men jag har aldrig sett det som någonting negativt och det är oftast inte negativa blickar heller. Ska man färga håret rött så måste man ju vara med på att synas, det är inte så lätt att gömma sig med ett eldklot på huvudet. Men det känns inte konstigt för mig att folk tittar, att de granskar mig och mitt lilla huvud, det gör mig stolt på något vis. Jag vet att jag sticker ut och jag trivs med det. Men det är ju också så att fler folk kommer fram för att ge en komplimang om håret och färgen och jag tycker att det är riktigt roligt när det kommer fram folk som jag inte känner som säger att de gillar min färg, för jag gillar ju den med. Alla har ju sina egna åsikter om färger, speciellt hårfärger eftersom det syns utåt, men jag har bara hört positiva saker och bryr mig bara om de positiva också (som jag sa så har jag ju inte hört någonting negativt men ändå) eftersom jag älskar min hårfärg och ingen annan åsikt kan få mig att ändra på det. Det har hänt någon gång att jag blivit lite nervös över min hårfärg och det är väl det att det kanske inte är lika accepterat bland äldre och eftersom jag jobbar som journalist och är väldigt ung (för att jobba) så har jag känt mig lite osäker på att de jag intervjuar ska tycka att jag är omogen bara för det röda i mitt hår. Men det är bara en liten farhåga som inte alls stämmer, jag är ju samma person vare sig jag har rött eller brunt hår och jag har fått komplimanger för håret istället för kritik.
Så, jag trivs utmärkt i rött hår och jag trivs utmärkt med att synas lite extra.
Vilken färg man har på håret är ju väldigt individuellt och det är väldigt individuellt på hur man hanterar det också. Men jag tycker att det är väldigt roligt att vara rödhårig och jag kommer nog stanna som rödhårig väldigt länge. Det här är min färg, den passar mig som handen i handsken :)


Få inte en chock nu ..


Ser ni godispåsen? Jag vet inte vad det är för fel på mig.Plötsligt lockas jag mer av gurka, paprika, kiwi och annat frukt & grönt.
Jag kanske borde ta tempen?
Eller boka tid hos psykolog?
Något står inte rätt till iallafall när jag väljer nyttigt framför godis.
Men det kan ju vara bra med omväxling.

Project Runway på teven, Kings of Leon på Spotify och "Så dumt" i bokväg. Underbart.

Lugn som en filbunke

Måste. Städa. Nu. Innan. Jag. Somnar.
Det börjar bli dags att städa bort tiotalet glas, kläder, gamla Aftonbladet och dansa runt med dammsugaren nu. Däremot är jag inte riktigt hundra i kroppen för läkaren ville att jag skulle prova de lugnande tabletterna jag fått inför flygresan till London på torsdag en gång innan avfärd. Så mamma sa att jag skulle ta ett idag och nu är jag lugn som en filbunke. Lite för lugn, jag är helt loj i kroppen och i huvudet och fasansfullt trött. Vill bara sova.
Men som sagt, jag måste städa.
Peace

I believe in Love

Jag tror inte att man kan komma över kärlek.
Jag tror inte att det är meningen att man ska "komma över" någonting som har varit en sådan stor del av ens liv för vad har man då spillt all den tid, all energi och alla känslor på egentligen? Kort och gott, snabbt och enkelt handlar det om att acceptera. Att acceptera att de känslor och den kärlek man fick av någon annan måste bytas ut och kommer att komma från någon annan på ett helt annat sätt. Det handlar om att acceptera och förstå att det är personen som försvinner men att kärleken finns där ute och genomsyrar det mesta av det du är med om och går igenom. Två personer som älskar varandra villkorslöst på det viset delar på hela symboliken kärlek, men när den ena försvinner måste man förstå att kärleken finns kvar och att det enda som läker ett brustet hjärta är det samma som krossade det. Kärlek. Så jag vill att alla ni där ute håller hårt i kärleken och provar den på allt och alla tills ni hittar rätt och sen förstår att det finns kvar, men att den måste prövas på nytt, om den går förlorad. Kärleken är kvar och det handlar inte om att "komma över" det. Det handlar om att våga använda den på nytt. Om och om igen.
Och alla runt omkring måste acceptera att det går olika fort och olika bra för alla. Titta på mig, jag är en jävla snigel när det gäller det här.
Det var väl det jag ville säga ..
Puss!

Working ten to twelve

  
Jobb på ridhuset imorse, de håller på med voltige där på söndagsmornar så jag och Pontare klev upp och hälsa på. Inte världens bästa mobilbilder kanske, fick inte ens med hästen men aja, det är Pontus som är fotograf inte jag, haha. Tjejerna var väldigt duktiga, jag kan ju knappt hålla mig kvar på hästen när jag sitter på den i sadeln, nog för att det var bra länge sen jag satt i en sadel nu men jag tror inte att någonting har förändrats speciellt. De gjorde konster och satt bakochfram och allt möjligt. Det ska tydligen hållas en tävling här också i voltige den 23-24 maj om jag inte minns fel, så om ni är sugna på att se lite så tycker jag att ni ska göra det och om ni är sugna på att börja så är det bara att knalla til ridhuset en söndagsmorgon mellan 10-12, hon som håller i det var noga med att säga att det inte krävs några som helst förkunskaper till detta. Så till och med en ovig fotbollsspelare utan balans som mig skulle kunna få vara med.

Nu känner jag för att sova. Är helt slut i kroppen, vet inte vad det är med mig. Har ju fotbollsmatch snart så jag måste vara pigg i benen senare. Vi hörs senare ikväll.
Peace

Puss på er, nu är det sovdags. Jobb imorgon!

 
Jag är sjukt trött, helt tom i skallen och loj i kroppen.
Så efter en kväll med chips, tecken, kladdkaka, bilåkande, donken och glass så säger jag tack och bock för mig, jag och John Blund ska krypa till kojs nu och sova stenhårt hela natten tills väckarklockan piper och säger "Frida, nu ska du upp jobba!". Jag har förresten hört att man får mer läsare om man bloggar om sin outfit så jag gör väl det då. Skor från H&M, apsnygga jeansshorts från Gina Tricot, leopardsjal från Lindex, nitarmband från Lindex, silverarmbandet är en julklapp, linnet från H&M och för den som inte ser det har jag en miniT-shirt över som är från Cubus. Ja, så var det med det.
Hur mycket ökade statistiken tro?
Med fem, tio, hundra?

Anyway, som jag sa, jobb imorgon klockan tio. Blir akrobatik på hästrygg som står på schemat och nej, det är inte jag som ska prova på akrobatiken. Tänkte inte dö innan jag fått chansen att dö i fallskärmshoppningen som närmar sig med stormsteg .. usch, bara nån vecka kvar nu. Jag trodde inte att mitt arbete skulle ta livet av mig och jag hoppas att jag trott rätt. Så jag låter de duktiga gymnasterna hålla sig till hästryggen medans jag själv tar och kastar mig ut på flera tusen meters höjd snart.
Men jag tänker överleva för er skull!
För inte överlever ni utan mig inte, det har jag ju förstått.
haha, Puss på er och godnatt!


What if God is one of us?

Om Gud finns vill jag sticka honom med en högaffel i rumpan.
Jag tycker inte han sköter sitt jobb om han nu existerar. Jag tror inte det är meningen att han ska sitta på ett moln och bara titta på oss när det händer en massa knepiga, dumma, idiotiska, hemska och befängda saker i den här världen. Vi människor må skapa mycket själva, vi må vara korkade och trångsynta ibland men vi agerar helt utav oss själva tack vare att den där "Gud" sitter på sin tron uppe i himlen och får oss att gå ner på knä så många gånger att knäskålarna blöder utan någon form av ödmjukhet eller hjälpande hand. Jag tror på mycket här i livet, men jag tror inte på att "Gud", den trångsynta i Bibeln, är den som är menad att regera över den här världen. Jag tror på en högre makt men Gud är inte den. Han är inte the one. Isåfall tror jag att han skulle göra ett bättre jobb. Att vi skulle få kännas vid hans hjälpande hand på helt andra sätt och många fler gånger.
Eller?
Shit, jag är bitter.
Och irriterad på mig själv att jag alltid stavar Gud med ett stort G.

This is our time

Jag undrar vad det är som gör att vi orkar hantera saker, sanningen i att varje steg vi tar, var dag som går är ett steg mot slutet av en existens. Det är den bittra sanningen men ändå har vi orken att tänka att framtiden är det bästa med att vi lever, vi planerar och vi längtar alltid framåt, framåt, framåt. Vi tänker inte på att vi hela tiden närmar oss någonting helt annat ju längre tiden går och den tanken, den tanken på att livet alltid kommer att ligga framför oss, ligger det i vår natur? Tänker alla människor så? Är det meningen att vi ska tänka så? Jag tror att vi behöver tänka lite på båda, att det kommer ta slut någon dag men också att vi har en framtid framför oss, för att vara riktigt nyktra i tankesättet och kunna leva ut allting på bästa sätt. Det krävs iallafall lite tanke för att leva här och nu. Det är ju så vi säger, att vi ska leva ut varje dag som att de vore vår sista. Så i vårt undermedvetna ligger det då där, tanken på att vår existens bara är för en tid. Detta må låta negativt, men sanningen är ju den att den dag vi slutar existera, har vi förhoppningsvis upplevt alla möjliga saker och levt ett helt jäkla liv. Låt oss göra det bästa av det. Vilken jäkla resa vi skulle kunna ge oss själva om vi tänker efter. Vi har en tid här och nu och det är det som är det bästa. This is our time.

Jag har alltid varit rätt så feg.
Alltid stått på trygga mark, en stadig grund och bara sett havet storma framför mig och horisonten långt borta. Men det är annorlunda nu. Nu är jag mer i havet än på land och jag vet att jag inte drunknar, att jag lär mig simma bättre och bättre ju mer jag driver med vågorna. Jag vet att jag är starkare än jag tror, att jag är en riktig baddare. Precis som många i min släkt. Min mamma, min pappa och min mormor är tre personer som alltid simmar med huvudet över ytan. Det är så jag ser dem. Starka med huvudet över ytan som finner det positiva och glädjen och framförallt styrkan i det mesta.
Jag är väldigt stolt över dem
och över mig själv, att jag har det i blodet.
Att jag också är en riktig baddare.


 
 
Bilderna är från firandet av Valborg. Jag och min älskade Bulle överst.
Sen var jag glad, sen var jag, Cissi & Putte glada och sist Bullen igen. :)

RSS 2.0