Fridas värld bland tankar och ord. -

Ang. det som inte hör hemma här.

Vad tycker du om killarna som kommenterat?
– Vad jag tycker? Det jag tycker är att man inte ska ta sig rätten att göra illa andra människor. Det jag tycker är att man inte ska ”tycka” någonting om någon öppet och högt, om avsikten med det inte är upplyftande eller konstruktiv. Det jag tycker är att man inte ska lägga egna värderingar i någons liv. Det jag tycker är att det här livet, och människorna i det, är elakt och elaka nog och att man därför ska förstå innebörden av att glädjas med och glädjas av. Och det jag tycker är att man annars kan hålla käften. I övrigt har jag alltid ansett de här killarna som både trevliga och tillmötesgående. Jag har inget ont att säga om dem som personer. Men deras val att kommentera var kanske lite onödigt.

Hur känner du inför folk som inte verkar veta hur man glädjs över andras lycka och framgång?

– Jag blir väldigt ledsen av tanken på att människor är okapabla till att känna lycka över andras val i livet. Nu är inte meningen att vi, var och en av oss, ska sitta varje dag och känna oss alldeles sprudlande i bröstet för att andra har kärlek, pengar, framgång, vänner eller vad det nu kan vara – det är inte det jag menar. Men om vi får möjligheten att glädjas med dem, åt dem, då tror jag att livet blir allmänt bättre av att tillåta sig själv att ta den chansen. Och jag tror att man kan missa väldigt mycket här i världen om man går med en bitter, trångsynt tratt runt huvudet. Samtidigt så vet jag att världen inte fungerar så. Så hur jag känner inför folk som inte kan glädjas? Det är okej – så länge man kniper käft om det. Oförmågan att glädjas är inget att briljera med. Att vissa väljer att gå ihop och skylta med det genom att ironiskt värdera och kritisera någon annans framgång eller lycka är väldigt dumdristigt – och pinsamt. I min mening. Sedan finns det säkert andra som hyllar faktumet att det går att negativt värdera någon annan eller dennes liv. Det är ett fritt land vi lever i. Men jag tycker att moralen borde säga någonting om vett och etikett.


Så undrar också vad du tycker om killarnas onödiga kommentarer?

– Det ligger i en människas natur att känna avundsjuka, bitterhet, osämja, illvilja. Man kan använda sådana känslor mot andra människor för att själv lyckas eller för att själv må bättre, men jag tror inte på det tillvägagångssättet. Jag tror på respekt. På att sköta sig själv. På att man får vad man förtjänar om man kämpar för det. Nu vet inte jag vad avsikten med deras kommentar/kommentarer var, men jag fick ont i magen av dem och jag kan känna att de var respektlösa. Och att man överhuvudtaget väljer att lägga en kommentar hos någon som KAN KÄNNAS SÅ, som gör ont, det gör mig besviken. Men om kommentarerna var tänkta som upplyftande i något avseende var de jävligt klumpigt formulerade. Jag accepterar deras åsikter, men jag hoppas att de är lite mer respektfulla mot människor längre fram i livet. Och kommentarerna? De var onödiga.

 

Har du märkt av att någon missunnat dig det här eller nåt?

– Nej. Men jag upptäckte ganska snabbt att människor ger sig själva en rättighet att tycka, tänka och kommentera. Men det är okej. Eller nej, det är fan inte okej. Det är fult och det är ovärdigt. Det är vad det är. Men det gör inte det jag åstadkommit för mig själv mindre värdefullt för mig eller för dem som det faktiskt betyder något för. Jag tänker inte be om ursäkt för mig själv. Jag tänker inte vara Schweiz och jag tänker inte bära med mig en Jante-bibel var jag än går. Det jag tänker fokusera på är att vara lycklig och göra det som jag är här i livet för att göra. Jag är inte ute efter att stampa folk på tårna eller att skylta med mitt liv som någon jävla manual till hur man ska leva. Det är INTE hur jag gör det här. Men mitt liv är mitt liv. För i helvete, jag har skapat det här för mig själv. Jag tänker inte kliva åt sidan med det. Ska jag behöva tona ner det jag gör för att andra inte kan hantera välgång? Nej. Jag tänker inte var den personen. För vad skulle det säga om mig?

 

Det var det om det.

Jag trodde att det var slut med kommentarerna, men att behöva komma tillbaka till min hemstad i fysisk person och bli bemött med ironi och nedvärdering, med hårda ord, det gjorde väldigt ont i mig. Men det som varit tyngst är att höra mina bästa vänner säga att det gör ont i dem. Att det gör ont i mina vänner att behöva se, att behöva höra, hur jag blir behandlad – och hur människor tydligen tycker att det är okej att behandla andra. Det jag har gjort i livet är att följa min dröm. Förverkligat den. Och jag tänker aldrig, aldrig någonsin, be om ursäkt för det.

Nu vill jag att vi håller en trevlig ton här hädan efter.

Och är snälla mot varandra.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0