Fridas värld bland tankar och ord. -

Summernight sadness, kiss me before you go.

Jag skrev på fyllan i natt.
Inte för att jag minns det, men någonstans i det jag kände då visste jag att jag höll på att gå sönder. Så jag tog till det jag alltid gör: orden. Jag vet det för att två A4 i ett öppet word-dokument säger sitt. Det är felstavat som fan. Och det handlar om kvällen som var – midsommarkvällen. Såhär i efterhand, sjutton timmar senare och med mer nyktra ögon, gör det väldigt ont i mig att se hur klarsynt jag var. Hur jag förstod innebörden av vad jag valt i livet och hur jag återspeglar den utåt. Hur jävla duktig jag är på att skapa en felfri verklighet som en sköld att bära varje dag. Jag har aldrig varit felfri. Min verklighet har aldrig varit perfekt. Jag har alltid varit den som lägtat efter allting jag inte har. Som lagt värdet och lyckan i allt som ännu inte hänt. Som ännu inte existerar. Som ligger flera år, dagar, minuter, val eller människor bort. Jag har alltid varit hon som jagat och som behövt den här jakten för att känna att livet är på väg att fyllas.
Men det har börjat trötta ut mig.
Jakten har börjat tära och i stället för adrenalinkickar förstör jag mig själv genom att skjuta fel.
Plötsigt är det jag som sitter där med sönderrivna lår och skotthål i hjärtat.
Och det blir så tydligt hur allting börjar rasa utanför den där skölden.
Hur jag låter allt mörkt och ont och obehagligt sippra igenom i tron om att jag håller det ute. I tron om att jag, så länge jag håller kärlek och kyssar och män utanför, kommer att slippa allt ont.
Jag har så fel i det.
Så jävla fel.
Och jag håller på att gå sönder på grund utav det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0