Fridas värld bland tankar och ord. -

Just you and me.

Det här med familj. 

Jag tänker hela tiden att jag måste läka min. Att jag måste hjälpa till att stötta upp det som fallit. Men det är svårt att parera något som inte längre existerar. Att bygga på grundstenar som smulats ihop och blåst bort i en orkan som inget i hela vida världen hade kunnat stoppa. Ändå försökte jag så mycket förr. Gång på gång. Dränkte upprepade misslyckanden i vin och shots och stjärnklara nätter som blev grumliga så snabbt. Och jag försöker fortfarande ibland. Inte dränka eller föra samman eller gå tillbaka. Men att gå vidare till någonting bättre. Men det här kommer aldrig att bli bättre. Aldrig som jag vill. Och den sorgen kommer att sitta där som en tyngd över hjärtat för resten av mitt liv.

Och det är en väldigt lång tid.

Lång nog att driva en till helvetet och tillbaka några gånger till.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0