Fridas värld bland tankar och ord. -

With my hand in my own.

 
Jag har vaknat här inne två gånger nu. Och båda gångerna har jag satt mig upp med höger hand mot mellangärdet och bara tittat på varje vrå. På varje spricka i väggen och på varje möjlighet som känns innanför de här meterhöga betongskivorna. Och det känns underligt. Men ändå naturligt i den mån att jag inte springer runt, runt, runt av lycka och använder kartongerna som häckar på en friidrottsbana. Det känns behagligt. Tryggt. Rofyllt. Lyckan ligger liksom alldeles under huden och pulserar. Sakta. Sakta. Sakta. Tills jag får ett frispel. Som i går. Bakade paj i köket och började studsa upp och ner tills jag hade krossat två ägg mot den ljusgrå träparketten. Så skrattade jag. Fortfarande med handen mot mellangärdet.
Alltså.
Jag tror att jag tänker att det måste komma ett slag snart. Att livet inte kan var såhär enkelt såhär länge. Det är fullt av utmaningar och upplevelser och kamper. Men det är väldigt lite smärta. Jag tror att jag fortfarande är ovan vid det. Jag tänker att någonting ska explodera snart. Men samtidigt... samtidigt har jag varit så läskigt bra att skydda mig mot allt det under det senaste året. Skickligt fingerfärdig. Valt bort och stängt ute. Ersatt och placerat om. Noggrant, noggrant.
Tja. Nu har jag ett ställe som står stilla när stormarna blåser.
Kanske dags att släppa lite på tyglarna igen. Flytta handen från mellangärdet. Lämna öppet mål. Jag vet inte. Kanske.
För...
Det känns som att allt är tryggt och säkert nu. På riktigt. 

Kommentarer
Postat av: Sara

Hej Frida,

Grattis till din alldeles egna lägenhet.

Är sjukt imponerad av ditt driv, men jag är allra mest imponerad att du har valt bort och ersatt och placerat om.
Det är nämligen exakt det jag tror jag att jag behöver göra just nu i mitt liv.
Kan inte skriva ett inlägg om hur du har lyckats med detta? Skulle verkligen uppskattas!

Kram,
din bloggläsare Sara

2013-02-14 @ 17:00:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0