Fridas värld bland tankar och ord. -

Push play start rewind.

Det är mycket intensivt i livet nu. Vilket känns helt sinnessjukt att säga när det enda jag gör efter jobbet är att gå till gymmet och sedan hem igen, och när det enda jag gör på helgerna är att sova och sedan gå runt i lägenheten och tugga på pennor och "beräkna" saker för mig själv. Men det är så spännande på jobbet. Jag är väldigt förtjust i varje liten del av det. I dag satt vi ett mötesrum och planerade inför allt gigantiskt som komma skall och jag är så peppad att jag inte riktigt vet var jag ska göra av mig själv. Och nervös ibland. Men det hör till. Och vid sidan av det blir jag alldeles sjösjuk i en vilt gungande bostadssits. Banken har beviljat mitt bolån och jag sitter i telefonen med mäklaren minst en gång om dagen för att buda på en lägenhet. Men rätt som det är blir jag rädd och skakis och väldigt, väldigt liten och då börjar jag räkna igen. Utgift för utgift och krona för krona. Ena sekunden tycker jag att jag får ihop det, andra inte. Men samtidigt har jag balanserat på den här otrygga grunden i ett år nu. Nya bostäder var fjärde månad och livet i kartonger och resväskor i två olika städer. Och det tär. Vardagen liksom haltar. Och när någonting haltar för länge blir man halt på riktigt till slut. Lite så känns det nu. Och det är då man önskar att man hade någon att lasta över alla funderingar och all problematik och alla känslor på. Någon som klappade på kinden och sa "jaja, men det ordnar sig det där"
Vet ni att det kostar typ 800 kronor i månaden att gå i terapi?
Det är vansinne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0