Fridas värld bland tankar och ord. -

Hey guys.

 
   
Den här bloggen var under en stor del av mitt liv bland det allra viktigaste jag hade.
Och när den plötsligt blev viktig för andra, för vissa av er som läste, så var det något av det allra mest omtumlande och tongivande som någonsin hänt mig. På alla sätt. Jag hittade en röst och ett värde i saker jag gick igenom. I saker jag tyckte, tänkte, kände. I saker som jag inte kunde förstå. Eller hantera. När livet bara var livet. Och det räddade mig. Flera gånger om.
Jag är så innerligt tacksam för att den här ventilen fick bli någonting mer. En mötesplats. En fristad. Inte bara för mig, utan för oss. Ni fanns där för mig när jag inte visste var jag skulle vända mig. Eller var livet var på väg.
Några av er har hängt kvar. Finns fortfarande här. Andra har gått vidare.
Men det gör ingenting.
För som ni märker är den här uppdateringen rätt sporadisk och oregulbunden. Och jag är ledsen för det. Men jag är mest ledsen över att den här ventilen inte längre... känns för mig. Inte på samma sätt. Kanske är det för att jag inte längre är hjärtekrossad. Inte lika uppmärksamhetskrävande. Inte lika instabil eller oerfaren eller osäker. Kanske är det för att jag jobbar, skrattar, jobbar, kämpar, bygger, förändrar och jobbar lite till. Att jag har så mycket i livet att jag inte riktigt har... tid. Tid att sätta ord på saker. Eller att gå igenom det som jag alltid känt att den här bloggen, den här ventil, stått för. Turbulens och kärlek och män och uppbrott. Lite drama ibland.
Alltså.
Jag har fortfarande issues. Jag går fortfarande igenom nya prövningar om och om igen. Jag gör misstag. Kysser fel. Kysser rätt. Men jag har börjat skydda mitt privatliv. Mina känslor. Det innersta i allting. Jag vet varför. Samtidigt som jag inte vet alls.
Men jag behöver få göra det.
Jag skriver allt på ett annat ställe nu. Det kommer en dag att finnas där för er, precis som den här bloggen alltid gjort. För det var ni som tog mig hit. Till tanken om att min röst, mina ord, kan nå någonstans. Så de ska få nå ut en dag. När det blir, och hur det blir, det vet jag inte än. Men det kommer att komma när tiden är rätt. 
Det här är inget avsked.
Jag vet att det låter som det.
Men det är det inte.
Det är bara ännu en söndagkväll på vad som alltid varit ett av de bästa ställena i hela jävla världen för mig. Och återigen: jag är så tacksam. Verkligen. För allt. Jag vill inte svika er. Och jag kommer att dyka upp här igen. Men som ni har sett så är bloggen inte densamma. Och jag vill inte att den ska förvändlas till något som inte längre känns.
Vi hörs snart.

Kommentarer
Postat av: Linda-Marie

Vi hörs snart. <3

2013-06-16 @ 18:48:11
URL: http://lindamariie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0