Fridas värld bland tankar och ord. -

The bright side of life.

  
  
  
Hela livet har slagit om den här veckan. Som att någon bara släppt på handbromsen i hundraåttio. I alla kanaler. Någonstans när klockan blev halv nio i torsdagskväll började jag störtgråta uppkrupen i hörnet på min säng och torkade floder som samlats i handflatorna. Sedan åt jag glass till middag och somnade slutkörd. Men det har inte varit negativit på något vis. Det har bara varit mycket. Mycket omställningar. Mycket nytt. Många erkännanden. Många kontraster. Mycket jobb. Mycket vid sidan av. Det känns, precis som att jag försökte beskriva i början, som att någon bara släppt på spärren och låtit livet braka lös. Jag älskar det, men i början hade jag problem att hänga med. Jag är fortfarande lite skrämd. Och jag blir inte rädd så ofta, men jag känner mig exalterat och upprymt förskräckt inför allt det här. Men jag har inga planer på att bromsa. Jag tror att det enda jag kan göra är att följa med.
Alltså.
Det här har varit ett fantastiskt halvår. Det har varit späckat och intensivt och omtumlande och oförutsägbart. Varje dag har fört med sig något nytt från dagen innan. Jag har känt mycket och lite. Stort och smått. Jag har rivit murar och byggt upp nya. Jag har jobbat med extremt roliga och utmanande saker. Träffat fantastiska människor.  Och det tar liksom inte slut här. Jag har så mycket framför mig att jag blir alldeles adrenalinkickad vid bara tanken.
Men först: i morgon åker jag hem till Hälsingland i två dygn. Jag ska hämta mig gudson på dagis och äntligen få hälsa på vårt tjejgängs nyaste lilla tillskott Liv. Lite drygt en vecka gammal och herregud jag blir alldeles skakig bara jag tänker på henne. Jag ska gå ut med hunden och äta godis. Ha långa samtal med mina bästisar tills de inte orkar lyssna mer.
Bara... följa med.
Jag är på en bra plats i livet.
Jag får inte glömma det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0