Fridas värld bland tankar och ord. -

Last train home.

 
När jag vaknade vid tolvsnåret tidigare i dag var det som att pressa en nål genom plasten på en ballong. Som att ömsa skinn. Som att bli döpt i någon helig sörja och sedan nollställas för att börja om på nytt. De senaste sex veckorna har varit... intensiva. Det har varit ett unikt och fantastiskt vansinne som började första februari i ett blåsigt Karlskrona och som slutade först i morse klockan 06.00 när jag stapplade över tröskeln här hemma. Det har varit en enorm press. Ett ständigt adrenalin under huden. Oerhörda mängder skratt och ett besök på akuten. Det har varit utvecklande och underhållande och lärorikt. Men framför allt har det varit väldigt, väldigt roligt. Alltså. Det finns någonting magiskt i att få vara med om någonting som når ut. Att få vara en del av det. Och jag tror att det kommer att ta sin lilla tid att smälta hela den här upplevelsen. Det är mycket som behöver landa i tomrummet jag känner just nu. Men i morgon är det måndag. Måndag på riktigt.
Verkligheten väntar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0